Just another saturday slow sail

"Äh, som att campa fast med färre såssar.."
rookie i gästhamn

" ..såg skylten med överkorsat ankare och tänkte det var bäst att slänga det överbord .:"
annan rookie i annan gästhamn

Sommaren är lång..

Det är som en återtagen skilsmässa. En återförening där jag plötsligt befinner mig i minnets landskap av barndomens ljusaste domäner. Jag är åter vid vattnet, i vattnet, på vattnet. Nu när jag flyttat till havs i den sena medelåldern får jag samma skala av upplevelser av sjö, vatten och hav som när jag var barn.

Jag vaknar till tärnor och trutar och vindbrus, glider ner i det grönblå ljumma i den tidiga morronens första bad, och somnar till ljudet av stilla vågskvalp som sipprar in genom skrovet. Att veta att jag numera alltid har tillgång till detta ger mig en existentiell klapp på kinden från hela naturen känns det som.

 I nattens tystnad öppnar jag ruffluckan och ser stjärnhimlen däruppe och tänker att vi har gått vilse. Vilse har vi hamnat såväl i existentiell och andlig mening som rent materiellt, hur vi dagligen slösar vatten, energi, råvaror utan att ens tänka tanken att det är oss själva vi slösar på. Vi är i sann mening ett med allt detta, och den insikten tränger sig betydligt lättare på när man ser månspeglingen skimra i havet runt båten än när man bländas av en överupplyst stad fylld av meningslös reklam och blinkande skärmar.
Skimret där bakom akterspegeln blir som ett interface mellan detta oändliga hav och insikten om att min kropp består av exakt lika många procent vatten som den planet vi lever på och av. Detta vatten är samma kretslopp och har varit så sedan tre miljarder år tillbaka. De vattenmolekyler som nu snurrar i Stilla Havet har varit i min kropp och är detsamma som mina förfäder tvättat sig i under eoner av tid på jorden.

En dag frågar en person vad jag egentligen gör på båten, ja förutom att segla och åka in till stan och arbeta vissa dagar. Frågan blir för mig, precis som för alla andra sjönomader.. lite lustig... Jag försöker förklara.."jo, jag tömmer toatankar, hämtar vatten, checkar rigg och stag, underhåller motorn, räknar på elförbrukning, tätar luckor, kollar roder och styrning, pratar med båtgrannar, läser seglingsbeskrivningar och lägger rutter på sjökort, dyker under båten och tvättar bort havstulpaner... ett dagligen och ständigt pågående underhållsarbete. Vi brukar kalla det "den svarta boxen", eller säkerhetskontot.  För varje detalj man noggrant underhåller och kontrollerar, gör man en insättning i "den svarta boxen". och den dagen man hamnar i en svår kuling, brutal havssjö eller något riktigt krisartat, då vet man att allt är kollat. Att ingenting går sönder på grund av slarv. Då är det dags att göra uttag från denna svarta låda. Då plockar man ut det man noggrant satt in i form av tid och underhåll av saker som måste fungera och hålla för väldiga krafter och utsatt läge. Lägen och krafter som faktiskt kan handla om liv och död om det vill sig illa.

Så dagarna fylls av detta, av ständig förundran inför naturens skiftningar, av frisk havsluft som drar in i kabyssen, av meditation och yoga och långa promenader, och av allt man gör manuellt. Tvättar kläder för hand, diskar för hand, hämtar vatten för hand, tömmer toatank för hand. Lyfter man bort mobilen, wifi-nätet, TV:n och de fantastiska sjökläderna och lite till så påminner det praktiska livet i nån mening om hur vi levde två generationer bakåt, där mycket av det vardagliga sker manuellt och för hand. Den ständiga ambitionen att inte slösa vatten, att inte slösa med elen, att ständigt tänka hur man kan snåla in och förenkla, och samtidigt utveckla.

En dag möter jag underbart vänliga Michal och Pieter med sin holländska 44-fots havsseglare. I över tio år har dom nu bott ombord och seglat runt Nordsjön, Atlanten och Medelhavet. När jag ber dom sammanfatta i en mening hur dom upplever sitt liv till sjöss så säger hon: " - Three words ... freedom, simplicity, nature. "  Ok, men vad saknar ni då ?  Dom hummar, funderar, tittar på varann och blir till slut tysta. Ingenting.

Digitala eco-nomader till sjöss

Jag gjorde det !  I juni gav jag bort nästan alla mina ägodelar till förmån för skolprojekt i Centralafrika, sa upp lägenheten, sålde bilen och flyttade in på 31 fot havskryssare....  Efter ett långt renoveringsarbete var det dags att ta det stora klivet över bryggkanten ombord på det lilla skeppet. Ett kort steg rent fysiskt, men existentiellt, ekologiskt, utrymmesmässigt och ur bekvämlighetssynpunkt ett jättekliv. Det märkliga i dagen västerländska värld är att alla förändringar där man köper större dyrare bil, bygger ut villan, skaffar ( två?) sommarhus, reser till Thailand flera gånger per år, köper ytterligare en 46-tums TV eller på något annat sätt höjer sin materiella standard, det applåderas alltid, medan att frivilligt bli "fattigare" skapar viss skepsis...

Trots att de flesta idag är medvetna om att den rika världens livstil inte är hållbar varken ur ett socialt, miljömässigt eller globalekonomiskt perspektiv. Många av oss jobbar bokstavligen ihjäl oss, medan andra går sysslolösa år efter år, klyftorna ökar, klimathotet svävar som ett mörkt moln däruppe ovanför en konsumtionskultur som sedan länge gått helt överstyr.
Jag fick nog av detta självspelande piano som fångar oss som flugor in i ett ekorrhjul där det fria, verkligen personliga individuella livsvalet som vi tror oss leva efter, egentligen är en illusion. Tjugotvå olika sorters yoghurt på Ica gör oss inte lyckligare. En ny bil är en mycket kort övergående peak experience.

Genom att flytta ombord köper jag mig tid, köper jag mig fritid, mindre stress, mindre prylar, betydligt mindre energiförbrukning, mycket mindre vattenslöseri....  allt krymper. I retur får jag vara nära naturen oavbrutet, får vara en del av det stora blå som omger och ger liv åt vår planet. Jag får segla, vara i relation till vindar, vågor, fåglar, sol, himmel och ett oändligt hav det mesta av min resterande tid på jorden. Tid att meditera, vila, använda min kropp ( att vara på en båt är i högsta grad ett kontinuerligt fysiskt arbete ).  Kort sagt, jag blir oändligt rik på varande, om än inte på pengar, prylar eller status.


Ombord är det komfortabelt med all som jag ser mig behöva idag... rinnande vatten (endast kallt ), toa, el ( delvis vind/solcellsdrivet system), värme , wifi/internet, TV och telefon. En ihopvikbar cykel skall införskaffas. That's all. Böcker, tidningar, musik etc finns på nätet, jag behöver inte äga något av det.

Allt det här kokar ju ner till varje människas livsmening. Och självklart är ju detta individuellt, jag vill inte moralisera över någon annan människas val av livsstil eller inriktning på tillvaron. Men personligen vill jag inte längre dansa den västerländska kulturens dödsdans, jag vill inte lämna över en jord till mina barn fylld av kemikalie-impregnerad mat, överkonsumtion av alkohol och droger, ett förstört och stört globalt klimat, utrotade djurarter, nedhuggna regnskogar och utfiskade hav fyllda av plastsopor.


Jag skulle önska att vi gemensamt och var och en kommer fram till hur vi med vördnad, ödmjukhet och varsamhet förvaltar en plats i universum som jag anser vara helig. Heligt hav och helig mark. Den är inte vår, vi lånar den bara under vår korta livstid här. Vi lånar den av framtiden, våra barn, barnbarn och kommande generationer. Alla behöver inte flytta till sjöss eller in i en skogskoja. Men alla behöver reflektera på vilket sätt de tänker bidra till en hållbar framtid, eller fortsätta vara en del av ett livsmönster som faktiskt är oerhört destruktivt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Oavsett om det handlar om att börja köpa ekologisk mat, minskat bilåkande, sopsortering/kompostering, skruva ned sin prylkonsumtion, bo mindre och enklare, skaffa egen el från solceller, byta till separerad toa eller avstå från att flyga korta sträckor...

"Keep close to Nature's heart... and break clear away, once in awhile, and climb a mountain or spend a week in the woods. Wash your spirit clean. "

John Muir

Om sjörök och närvaro

Sjörök, flodsegling och välsignelsen av en fungerande fotogenvärmare. 
Tre dagar i oktober av stadig nordväst, ett hav som liksom saktar ned sin andning, och en tillvaro som tydliggör skillnaden mellan ensamskap och isolering. För därute finns ingenting av främlingskap, eller känslor av att vara avskuren.

Till sjöss så här års möter man få andra båtar, men desto mer av fåglar, sälar, och en naturens stillhet som likväl vibrerar av närvaro och liv. 
Framförallt så möter man ju sig själv. Och får tid, för livet därute tar ingen tid. Det ger tid, mycket tid, och skapar ett mellanrum där deadlines, hets och stress bleknar bort som ett fata morgana mot horisonten. 

Uppmärksamheten skärps, närvaron ökar, pulsen går ner och plötsligt finner man att man är, inte att man gör. Och att man glömt konsten att vara, och då sker en fundamental förskjutning av själva livsperspektivet. Man börjar se, inte titta. Och man börjar lyssna, inte bara höra.






Och då och där blir den lite märklig, den där komplexa tillvaron i land, där man finner sig själv i kyldisken på Ica Maxi  och förväntas välja mellan tjugotvå sorters yoghurt. Det där livet som påstår sig ha något med frihet att göra. Där förutsättningen att jag ska kunna köpa ännu en 46-tums tv eller resa all inclusive till Thailand ytterligare en gång i år är en oavbruten rovdrift på naturen och att jag kanske tvingas lägga in en växel till när det gäller arbete.

Hur definierar man civilisation ? Är det civiliserat att tillbringa tre timmar i en bilkö varje dag svärandes ?
När ska vi reda ut ut skillnaden mellan begär och behov ? "At sea I learned how little a person needs, not how much ”, som världsomseglaren Robin Lee Graham skrev en gång. 

____________

Nu, efter ett par dagar i det stora blå, ska hon upp, S/Y Varuna. Upp på varv där jag ska förbereda, renovera, bygga om och snygga upp. 

Och när jag angör hamnen vid det lilla varvet efter ett par sjömil per motor uppför floden, så inser jag att det kommer att bli rejält knepigt att lägga till vid den yttre bryggan i fyra knops motström. Så just då jag närmast sladdar detta fyra tons skepp mot bryggnocken står det plötsligt en äldre man där och hugger förtampen och skickligt bromsar in båten och gör fast. Han ler brett, nickar och säger .. " - det får nog bli en kaffe på det där va ? ". Också uppstår det där samtalet, med tillhörande kaffe.  Samtalet om vindar och hav. Om minnen och tid.  Och vi säger ingenting om tjugotvå sorters yoghurt, tvåhundra tv-kanaler, eller timmar i bilköer. Ingenting.

" We can never have enough of nature ” 

― Henry David Thoreau

My own nomadic ecotopia at sea

"I am a citizen of the most beautiful nation on earth, a nation whose laws are harsh yet simple, a nation that never cheats, which is immense and without borders, where life is lived in the present. 
In this limitless nation, this nation of wind, light, and peace, there is no other ruler besides the sea."

- Bernard Moitessier






Hejdå gråa småborgerliga småstad, och hallå nomadliv i det stora blå !
Det blev ingen Sunrise, det blev en Nardus. Efter vintern flyttar jag in !  I min nya begagnade fina havskryssare. Tio meter och fyra ton.  Nu ska den renoveras och byggas om...
Akterkabin skall skapas, toaletten skall byggas ut, elkablar skall dras om, solceller, vindsnurra installeras..etc.
Ett fungerande värmesystem finns redan, en Wallas med tre utblås runt om i båten. Dessutom skall fem oljefyllda element monteras, ett i förpiken, ett i salongen och ett på var sida akterut. En avfuktare står på inköpslistan också, efter vad jag sett av åretrunt-boende på båtar...

Nytt enklare, mer ekologiskt liv. Med fördelen att ständigt få befinna sig till havs. 
_________

“Twenty years from now you will be more disappointed 

by the things that you didn't do than by the ones you did do. 

So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor.

Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.” 

 Mark Twain

En sommar till sjöss !

Äntligen hände det !  Efter två-tre års sura, kalla, regniga somrar bäddades Västkusten in i en närmast tropisk solig famn. Under en hel månad seglade vi i fina, oftast nordliga och nordvästliga, ljumma vindar och badade dagligen i tjugo-gradigt vatten. När vi till slut klev upp på land för en tur hem till tvättmaskinen upptäckte jag att vi knappt hade förbrukat några kläder, vi hade tillbringat veckor i shorts och badbyxor. 

Nu är jag inte den som tycker att yttre omständigheter som väder och vind ska definiera temperaturen på humöret, men denna sommar impregnerade nog oss alla med ljus, värme och hopp. Eftersom S/Y Pranas favoritgren inte direkt är kryss, så gick vi oftast dit vinden blåste, och inga långa turer. 

Faktum är att vi seglat några hundra sjömil, men bara mellan Björkö i norra skärgården ner till Hallandskusten. Och lika mycket bryggsegling som tid ute till sjöss. 

Och tid i havet, oavsett var, är det som börjar få en närmast manisk prioritet för mig, en allt mer tilltagande besatthet av att få vara ombord, vara en del av det stora blå. 

Märklig paradox att  en relativt begränsad tillvaro "instängd" på en båt kan skapa den enorma frihetskänslan.

Att ständigt under en månad vara i kontakt med naturen, vinden, vattnet...och jag vill bara ha mer !  

Världens bästa lilla seglarcrew !

Racing mot A och K:s nyinköpta.  Junker vs IF  0-1....

Möte i monsunen...i snobbbrännan dök M upp med sin fina H-båt.

Efter vinterns renoveringsprojekt av ruffen.

I spegelns ljus

Mirror.  M för Mirror, inte Mariestad. När jag var tretton och lärde mig segla av en kvinnlig tävlingsimmerska och seglare som jag var smygkär i, så trodde jag att M:et i seglet betydde Mariestad. Det var nämligen Vänern, detta lilla innanhav, som gjorde mig för evigt besatt av vatten, sjöar och hav. Mirrorjollen var en liten ettrig 16-fotare som tog oss runt en av Europas största sjöar, med 23,000 kobbar och öar. Där, i den glittrande krabba sjön och i underbart vackra skärgårdar, seglade vi fram under sjuttiotalets varma fina somrar och bländande sol.

Jag är osäker vem jag blev mest kär i, den starka trygga tjejen som skotade hem och gick över stag som om hon var genetiskt programmerad att befinna sig på vatten, eller detta lilla skepp med sin fällköl och förmåga att segla in i de grundaste vikarna. Det var nog 1-1 där.
Ända sedan de där somrarna drömde jag om att en gång ha råd att köpa en egen segelbåt, först trettiofem år senare förverkligades dessa tankar.  Trots att hon en gång seglade oss rakt in i närmast stormliknande förhållanden. En näradöden-upplevelse där vi broachade, kapsejsade och jag gick över bord och hamnade under båten. Jag minns det som i ett skimmer hur hon dök ner och räddade mig, hur nära jag var att ge upp därnere i djupet, och hur fantastiskt  det var att dras upp mot ytan i hennes starka armar.
Även om jag seglade andras båtar en del även på åttiotalet, levde den där drömmen om egen seglare kvar som en skavande väl dold men djup längtan. Jag genomled under det decenniet några vidriga längre överseglingar i kuling på Skagerack och i Norge i större båtar, men det, det är en helt annan historia...

Minnen av vatten, hav, sjö. Först under uppväxten i Strömstad, Mariestad, Gotland...
Nej, det är inte vår båt. Båt ingick liksom inte i familjens finansiella ramar. Däremot tycker jag att min t-shirt modell 1972 är grymt snygg. Och Göta Kanal är alltid Göta Kanal.



I look to the sea, reflections in the waves spark my memory. 
Some happy, some sad, I think of childhood friends, and the dreams we had..
-Styx 

.

Sailboat Chainsaw Massacre

På't igen. En oemotståndlig lust att förbättra, göra fint, skapa säkerhet. Den här gången är det ruffen som får sig en fet omgång. Maststöttan, denna stripstång till elände som alltid varit i vägen (dessutom känner jag ingen kvinnlig besättningsmedlem sugen på pole-dance...) är äntligen bortriven. Nu ska den ersättas med en massiv träbåge i taket. Träbågen skall sen stöttas av utbyggt förpiks-skott med kraftiga 2"-reglar.
Dessutom blir det mysigare med riktiga "väggar" i "köket",  och aningen mindre känsla av yoga-pass när det skall sovas i förpiken.
Allt inspirerat av en kreativ dansk som lagt ut bilder på sin ombyggnad.  Snart är det sommar !

T.v dansk smart design. T.h min egen båt förra året efter uppfräschning.


"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia" 
Joseph Conrad.

Till haaavs, till haaavs.....

Goodbye havet. Ses nästa år. Kapten Strakben kastar in handuken för säsongen. Hejdå vackra arkipelag, goodbye oförutsägbara kulingstinna Kattegatt, au revoir tokvågor vid uppgrundningrna i ytterskärgården, ajö fiskljusar, knipor, doppingar, strandpipare, svanar, gäss och andra vänner...
Bye bye autentiska enkla ekologiska tillvaro utan stress, buller och bekvämligheter, där vindar och vågor styr ens väg och där tiden tänjs ut i oändlighet. Det universum där krav och prestation bleknar bort bland molnens lugna färd mot horisonten.
Hejsan, svejsan struliga angöringar vid solosegling med foten i ankartrossen och fingrarna i kläm i rullrevet. Ajöken magiska skymningsseglingar under höstens stjärnhimlar. Och byebye svajiga klätteräventyr i masten efter lossnade storfall mitt farleden utanför Grötö, och roliga danssteg på fördäck vid fockbyte i tremeters vågor.
See you. 

Om några månader är jag och S/Y Prana back in business igen med renoverad rigg och tätade fönster.




" when the ocean crashes...do not let me hear it, let it splash inside my chest  "

― Rumi 1207-1273

“ hark, now hear the sailors cry, 
smell the sea, and feel the sky 
let your soul & spirit fly, into the mystic...” 
― Van Morrison

“ go small, go simple, go now ” 
― Larry Pardey

Sommaren 2012 -en seglingsparentes

Vad  hände egentligen ?  Var det regnet, blåsten, den överbelastade arbetssituationen eller något annat... Oavsett så seglade jag mindre än tvåhundra sjömil denna vädermässigt sett återigen usla sommar.Ett slags nytt personligt bottenrekord.

Och naturligtvis strulade också den kinesiska fyrtaktaren. Har aldrig riktigt gillat Kina med tanke på vad dom gjort i Tibet, hur människor behandlas i fabriker, dödsstraff och numera också kvalitetén på båtmotorer.

Men jag måste nästan använda denna riskokare till motor ut och in ur hamnar pga den närmast obefintliga vändradien hos Junker 22:or. 

Vet inte riktigt hur roderkonstruktören för Junkerbåtarna tänkte här... kanske att man bara skulle segla rakt fram, eller aldrig gå in i trånga hamnar. 

I och för sig trivs ju Junkern bäst ute på öppet hav. Maken till sjöegenskaper finns knappt hos någon 22-fotare, med undantag av Hurleys, Havsfidror, och ytterligare några få midgethavskryssare.

Kraftig kuling och grov havssjö är faktiskt kul med en Junker som är i bra skick. Bara att reva ordentligt, hålla hårt i rorskulten, lägga in en snus och äga ett bra seglarställ.

Denna sommar gav jag  barnen en dinge med elmotor i present. Ofattbart kul, tyst och miljövänligt.

Ett av mina favorithatobjekt till sjöss är annars barn i gummibåtar med fyra hästars tvåtaktsmotorer, gärna tidigt på morronen, som saboterar allt från sömn och naturupplevelse till fågelliv. Elmotorn däremot är helt ljudlös och laddas med solcellen på S/Y Prana. 

Barnen bosatte sig i sin lilla gummiskuta från dag ett. Så fort jag ankrat upp far dom ut på egna äventyr i det stora blå. Och så lär dom ju sig att ro när när  dom kört ur batteriet... :-)

Vännen M försöker att inte ramla ur sittbrunnen. 

Härlig halvvind utanför Vrångö.

 

Ljummen bris och kvällskymning i sol !  Sällsynt denna sommar.

 

Nattsegling norrut i oktober. Magiskt. Och äntligen hittade jag ett 

användningsområde för iPaden som jag fått på jobbet.

" Dag och natt, sommar och vinter är den över mig,

 -den dragande känslan efter havet "  

Henrik Ibsen

Sommaren 2011

Efter 200 timmars slit med S/Y Prana börjar hon likna en segelbåt mer än nån slags hybrid av badkar och avfallshantering. Jag har under vintern 2010-2011 slipat och lackat i ruffen, bytt fall och skot, delar av riggen, nytt begagnat motorfäste, monterat solcell, dragit el, skurat, städat, målat, bytt grabbräcken, slangar, dragit in vatten.... .

Seglade ner henne från Kärna till Saltholmen i över 15 sekundmeter i maj och hon är precis så stabil och sjövärdig som jag gillar. Tyvärr tryckte det på med nästan tjugo i byarna ibland och akterstaget töjdes ut och masten fick en obehagligt inverterad bananform av dessa krafter.... men inget mastbrott hittills trots fler hårda seglingar under denna sommar.

Maj månad,  sjösatt vid varvet i Sjöheda.  Ofattbar tillfredställelse att ha kommit igenom en del av renoveringen. 

Ett verkligt återvinningsprojekt.

Juni, seglingsdag designad av djävulen. Först släpper storfallet, jag får ankra upp mitt i farleden sydost om Björkö.  Klättrar upp i masten och får ordning på det. Tacksam för alla yoga-pass, jag är trots allt femtiotre och borde inte klättra omkring i aluminiumflaggstänger i havssjö utan livsele...  Sedan lägger sig vinden en aning, då lossnar bomfästet....   Får ingen ordning på detta, senare blir det stiltje och jag ska gå över stora farleden på Rivöfjorden med motor, då stannar min nya kinesiska fyrtaktare ! Har alltid haft ett ont öga till Kina med tanke på vad dom gjort i Tibet....men, okej....hmmm... ingen vind, ingen motor, och tankbåtar och Stena-katamaraner närmar sig i flock och det här börjar mer och mer likna en överlevnadskurs... till slut får jag upp maxgenuan och lyckas gå fri från en containerbåt med en hårsmån.  Seglar in mot Saltholmen, då kommer tjockan som en vägg,  sikten blir ungefär tjugofem meter och där jag befinner mig är det liksom mer grynnor än vatten... då lägger GPS:en ner !  Nu börjar jag bli rejält förundrad, i med ankaret igen, en holländsk seglare ligger tio meter ifrån mig och ser lika förvirrad ut som jag.  Aha !  Ipaden !  Igång med "Eniro på sjön" och plötsligt har jag position igen. Hur tusan gjorde man förr när man hamnade i så tät dimma bland ett gytter av grynnor ..?  Ankrade upp och tog en kopp kaffe antagligen...

Lyckan är förresten att ha ett Delta-ankare...  en vän i nöden, fäster alltid. Skall maila konstruktören och gratulera till en pryl som verkar hålla i eoner av tid, alltid funkar och kostar mindre än en bussbiljett till Köpenhamn.

Fin dagsegling med barnen. Isak och Leon sköter båten, kapten Pappa dricker kaffe på fördäck. Just så som det ska vara :-)

Stockholms ytterskärgård. Underbara seglingsdagar med Hans-Erik och Hurley 22:an . De som kallar dessa vatten för grodhavet borde prova en högsommarvecka här utan maneter och trängsel i naturhamnar, och en alldeles magisk natur längst ut i havsbandet. Kvällsbad i skymningar i ofattbar stillhet och perfekta vindar med ljumma brisar under dagarna.  

Lugnet före ....   , seglade söderut och fick precis ner seglen innan jag blev överfallen av brutalt busväder, jag hade ingen stormfock och rullrevet kärvade, så det var bara att knyta fast sydvästen och hålla i sig och be för att blixtarna inte skulle lyckas hamna i just min masttopp.

Lugnet efter....  fin kväll med fina vännerna Helen och Johan i Kullaviks hamn.

Västkustsegling med Peter.  Nej, det är inte Joniska Öarna i Grekland, det är Björholmen nordväst om Tjörn. Härlig vecka med sol, perfekta vindar och mycket skratt och fina samtal.

På Hälsö hos Deborah Shapiro och Rolf Bjelke.  Arbetade med deras nya dokumentär, "Vildmarkshav".  Dom har just återvänt efter me än trettio år till havs, med långa tider seglande och boende i Antarktis.

S/Y Prana ser plötsligt ut som en jolle bakom deras stålketch S/Y Northern Light.

Sensommarsegling med alla tre barnen. 

.

2010. Sommarminne 1.0

Saknar redan sommaren....detta var en dessa fina julidager på Västkusten.

En segeltvätt kanske är på sin plats nu i höst...

Vägen är målet

..."-vad är det som bryter där frammme ?" ...ehhh...bara ett gäng grynnor vi glömde hålla utkik efter...var är kaffet ?

Jag tror zenbuddhistiska team Trolololo kom på första plats...inte i tävlingen, men i njutnings-och upplevelsekoefficens.

Avancerade från plats 465 förra året till 296 denna gång.

Gick runt 1,5 timme snnabare än sist !

Vart ska detta sluta.....Volvo Ocean Race nästa !

Mastbrott 1. Slutade lyckligt utan personskador. Skön text på skrovsidan...självironi ?

Laidback team. Laidback boat. H-båten är verkligen the segelbåt personifierad. Bostandarden däremot lite väl

Hultsfredsfestivals-inspirerad.

Mastbrott 2. Lyckligt slut här också.

Söndag. Segling söderut med våra nyfunna tyska vänner som seglat sin H-båt från Flensburg till Norge.

.