James Baldwin gav sig iväg från USA sommaren 1984, nästan helt utan tidigare seglarerfarenhet, och har sedan dess avverkat hundratusentals sjömil och flera varv runt jorden. Det intressanta med James Baldwin, förutom de ofattbara äventyr han får uppleva, är den inre förändring han genomgår under dessa långa perioder ensam till havs. Han blir helt enkelt oerhört ödmjuk inför det allt det levande han blir en del av där ute i det stora blå. Så känslig inför oceanernas oändliga fält av liv och kraft att han till slut inte ens äter fisk, utan blir kanske världshavens första seglande vegan.
"To keep a kind of harmony with my environment and the creatures who would be my sole companions, I finally chose not to catch fish, and adopted a vegetarian diet. A daily exercise regimen and meditation helped keep body and mind together on the long, sometimes lonely days ahead."
Typiskt för James Baldwin är att när han blir bestulen på sin motor i Brasilien enkelt bestämmer sig för att fortsättningsvis segla utan motor och gör det sedan dess. Detta upplever han förenklar livet som seglare eftersom han aldrig mer behöver tänka på bränsle eller att serva motorn.
Han vänder hundraåttio grader på problemet och gör det till en positiv tillgång istället.
Bernard Moitessier är en annorlunda story med en fransman som är rejält erfaren och ställer upp i världens första tävling i ensamsegling jorden runt nonstop 1969. Han kunde ha vunnit, men när han rundat Kap Horn djupnar hans upplevelse av västerlandet alltmer som en kultur fylld av girighet, avundsjuka och ytlighet. Han ser igenom mycket av fåfängan kring denna tävling.
Istället seglar Bernard Moitessier helt enkelt vidare, blir alltmer zenbuddhistisk och rundar jorden ett par gånger till, kämpande, harmonisk och nöjd. Dessutom blir han på kuppen botad från sina svåra magproblem.
Intressant med dessa två mäns berättelser är också deras förhållningssätt till den praktiska sidan av livet till havs. Iihärdiga och medvetna om att allting måste fungera, från minsta skruv till oceanisk navigation. Det finns hos dessa män, närmast en form av besatthet kring processen och arbetet för att ingenting skall gå fel. Ett slags ständigt pågående utvecklings- och kvalitetsarbete som faktiskt blir vackert i sin minutiösa hållning.
.
