Hur glad kan man bli för en båt ? Precis hur glad som helst. Över att ha en farkost som kan transportera en rakt ut på 70% av jorden yta. Och insikten om att man kommer att hinna utforska bara en bråkdel av detta gigantiska blå är inte ett uns jobbig att bära. Det är bara så fantastiskt att få färdas ut dit vinden blåser (..eller inte...), ut på den lilla del av havsvidderna som för tillfället ges. Och känslan av att vara förbunden med detta alltet, från Celebes till Kinesiska Sjön, slutar aldrig att förundra mig.
Idag somnade jag mitt i en överdos av bryggsegling. Vaknade en timma senare, oerhört påtankad, som alltid när jag sover på hav i en liten balja.
Drog igång projekt "snygga-till-vraket", oljade allt inre och yttre trä under fyra-fem timmar, monterade loss rorskulten och fann att det mesta trä på båten nog är i ganska skapligt skick ändå. En överraskning och present på samma gång eftersom jag trott jag skulle behöva byta stora delar av inredning och annat. Happy hour för kapten på denna skönhet i vardande. Sen undrar man ju stilla vem som mekat med durk och väggbeklädnad ? Var personen ifråga blind...eller full...eller bara i avsaknad av kompetens ?
På hemvägen i bilen fick jag svaret på varför himlen hade sån biblisk undergångsdesign när jag tog färjan från Rörö. Plötsligt brakade ett åskväder igång som fick mig att minnas monsuner jag upplevt i Indien, det var som om hela jorden tog i, det regnade och blixtrade med en magnitud som tvingade mig att köra i femtio och fick E6:an norrut att mer likna Göta Älv än en motorväg. Som att åka båt fast på hjul. Härligt !"Land was created to provide a place for boats to visit."
Brooks Atkinson
.
