BÅTAR SKA INTE FLYGA

Äntligen. De stabila pojkarna på marinan fick nyrenoverade Rawalpindi att sväva och släppte ned henne i det stora blå utan så mycket som ett litet skavsår. Och när hon fått premiärbada för detta år upptäckte jag att hon läckte ! ...eller snarare släppte igenom en droppe då och då i ena genomföringen för självlänsen. Marginellt. Lite som en droppande näsa. Och det kan jag nog leva med, men nästa år skall jag byta alla genomföringar. Nu får det räcka för i år med omplastat roder, nymålat däck samt all yttre teak oljad och lackad 5-10 lager.

Så fort motorn är tillbaka från service ska jag segla ! ...och sväva som Rawalpindi mot himlen. Varenda cell i kroppen skriker efter Kattegatt, fåglar, tid, natthimlar. Havet är den sista vildmarken. Inget inträde, inga gränser och garanterat stressbefriat. Snart är jag där. Snart.