Ibland rycks jag iväg i ett häftigt sug efter större båt. Också ångrar jag mig när jag inser att jag har precis samma utsikt, badar i precis samma hav och seglar över exakt samma vatten i min micro-cruiser som om jag skulle äga en Hallberg-Rassy för fyra miljoner.
Men, ibland bryter jag ut i svår leda och förbannelse av att alltid slå skallen i rufftaket på min campingliknande lilla oceankryssare, och att alltid krocka med eventuella gastar i sittbrunnen när man ska över stag. Och visst vore det skönt att ha lite mer än 1,3 ton i skrovet när sjön är bråkig och hård.
I och för sig skulle jag aldrig aldrig köpa en ny båt eftersom världen dräller av fina begagnade båtar. Det senaste objektet för detta är en Van der Stadt Rebel 41.
Rebel 41 ! Bara namnet får sjöbenen att börja darra lite av drömmar och milt uppror mot alla icke-ekologiska sätt att transportera sig. Drömmar vävda av en strävan bort från det småborgerliga schemalagda, materialistiska, karriärslystna och statuskåta liv de flesta av oss i västvärlden lever. Och som jag blivit svårt ointresserad av.
Rebel 41. En skuta att flytta ombord på och aldrig återvända. Den byggdes på 60-talet och är nästan samma båt som Naomi James ensamseglade nonstop jorden runt med 1977. Bortsett från att hennes båt var fyra meter längre. Rebel 41. Den befinner sig bara 300 sjömil och fyrahundratusen kronor bort. Till salu i en sydbrittisk marina sedan ett par månader.
Jävligt lockande. Men behöver jag den? Eller begär jag den bara? Och sen då, när den skall skrapas, målas, hittas plats för......hmmm....
