Idag avslutar jag min kärleksaffär med Rawwan genom en bild från slutet av november 2007. Jag seglade ett antal klara soliga dagar i ett par minusgrader, och det var nog en av de finaste upplevelserna jag haft till sjöss. (Förutom att jag halkade omkull på isen på däck vid ett tillfälle). Inte det minsta kallt därinne i överlevnadsdräkten eller i polarsäcken om nätterna. Däremot lugna jämna vindar över ett grönskimrande hav, och en naturen i en tyst och meditativ skepnad man sällan får uppleva.
Och S/Y Rawalpindi fått en ny kapten. Anton and his german crew kommer fortsättningsvis att styra henne ut på nya vatten. Känns bra att just detta sympatiska par köpte båten. Må dom få vackra äventyr.
Så...vad nu ? ...hmmm...jag har tittat på några Albin Viggen och upplevt både bu och bä. Lite själlös båt...? Samtidigt fina utrymmen. Men det är helt klart svårt att växla från en så personlig, charmig och trygg liten skuta som Hurleyn. Så många andra båter har en tendens att kännas lite...plastiga. Kanske blir det en Hurley 27:a så småningom...?
En sak är ialla fall säker. Vilken dag som helst är jag back in business ute i det stora blå.....
.
