Back to the roots i Vänern, 32 år senare. Här lärde jag mig segla (..eller..njaa), här slog jag runt 360 grader med en engelsk fällkölsbåt i tjugo sekundmeter och räddades i sista sekunden av den kvinnliga kaptenen. I detta vatten lärde jag mig simma, drömma, byggde tokfarliga flottar och drog till sjöss. Jag fångade min första gädda här, kokte den i skymningen över öppen eld vid sjön, här jumpade vi på isflak på vårarna och plurrade och klarade oss mirakulöst varje gång.Kort sagt här blev jag till som människa bland 23,000 öar och kobbar, och på en strand här en ljummen julikväll 1971 kysste jag min första flickvän.
När jag nu gick ut från Kristinehamn i tolv sekundmeter hade jag glömt hur krabb och vild sjön kan vara när sydvästan tar sats åttio sjömil söderut och bygger märkliga spetsiga vågformer som slår brutalt mot små seglare. När båten för tredje gången slängdes framlänges ned i en vågdal tröttnade jag. Satt helt fast vid rorskulten, kunde varken fika, äta eller kissa. Så fort jag släppte lovade denna hyrlånade Trisskryssare upp och la sig tvärs vågorna och rullade väldigt obehagligt. Jag fick bekräftat min försmak för långkölade västkustbåtar eller engelska midgetcruisers. Dom påverkas inte speciellt av den här typen av sjö, bara guppar vidare lugnt och behagligt. Å andra sidan är det lyxigt att segla en båt med inombordar-diesel, toalett, ståhöjd i ruffen och akterkabin. T.o.m ett kök som påminner om det därhemma ! Som en flytande sommarstuga.
Tyvärr lyckades Youtube sabba ljudet på detta klippet
Den sympatiske Seglar-Bengts lätt bedagade men charmiga Trisskryssare
.
Den sympatiske Seglar-Bengts lätt bedagade men charmiga Trisskryssare
“I hear lake water lapping with low sounds by the shore. . . .
I hear it in the deep heart's core.”
I hear it in the deep heart's core.”
William Yeats
.
