Support your local Hurleys

Snart är sommaren här !

Sommarminne..

Seglade från norr ner mot södra skärgårn i juli... mild kväll efter fin halvvind i många timmar, ...en nära-livet upplevelse i den sista vildmarken. Inget inträde, helt Krav-märkt, garanterat stressbefriat och jävligt kul.



"Vi ankrade i mynningen till den södra viken, som ej erbjuder allt för gott lä i denna vindriktning, gingo i land och tillbragte två angenäma timmar med bad, pipa, grogg och beskådande av de löjliga lunnefåglarna."

Harald Hammarsten,
seglare längs västkusten 1926



.

Shaken, not stirred...

Rawalpindi bortrövad av pirater..?!  Hade hon gått till botten i hamnbassängen....eller slitit sig i den ostliga vinden och tuffade nu fram ensam och glad endast för riggen över Kattegatt....stulen..? 

Seriously, vem stjäl en Hurley 18?  En seglar-masochist som uppskattar båtvärldens trångaste ruff och en midgetkryssare med varken toalett eller ståhöjd som knappt kan prestera över fem knop ens surfande nedför stora vågor..?.  

Iofs skulle det kunna vara någon som visste vilken potentiell långseglare och stabil oceanskuta Hurleyn faktiskt är...men, nej knappast.  Den statistiska sannolikheten för att nån stjäl just Rawalpindi är nog ungefär lika stor som att månen skall krocka med jorden. Eller hade fjordens lokala variant av Bermudatriangeln slagit till igen. Den som fick mina skruvar till fockskotskenorna att plötligt vara urskruvade och försvunna mitt under en segling? Njaa...kanske inte.. 
Så var fan är min båt...??

Allt började ju så bra. Jag hade packat ullsockar, gps, franskt russinbröd och överlevnadskängorna och var rejält entusiastisk inför ett par vinterseglingsdagar på Kattegatt.  

Hade varit nere och fått igång den gamla Evinruden förra veckan och laddat för kommande seglingar under vintermånaderna.

Såg verkligen fram emot att stoppa in mig själv i flytoverallen, sätta autopiloten på 195 grader mot sydväst i halvvind ut genom fjorden, ner och koka kaffe och sedan mellan Onsala Malö och Nidingen ställa om till ungefär 310 grader nordväst och slör i riktning mot Hallands Svartskär. Kanske gå in och ankra upp bakom Onsala Öckerö och laga till het grönsakssoppa med chili och färsk basilika. Blev inte riktigt så. 

Det blev E6:an tillbaka till Götet i en Citroen XM istället.  Jag hittade nämligen Rawalpindi stående på land. Nån slags missuppfattning med hamngubbarna och båten hade lyfts för några dagar sen. Nåväl. Insha'llah. Nu kan jag iaf fixa de smått hotfulla skrovgenomföringarna. Och redan nu börja förbereda Rawalpindi för en lång vårsegling som jag ska ge mig själv i förtidig 50-årspresent med generös tillåtelse från resten av familjen.

Hon var iaf inte borta, sjunken eller stulen.
Blev en smula skärrad när jag såg mig själv som båtlös under en kvarts förvirring där på marinan. Flaxade runt på bryggorna som ett sjöspöke med intensiva funderingar på försäkringsvillkor och vilken båt jag skulle köpa om nu Rawwan var borta. Det bara blixtrade innanför pannbenet parallellt med känslan av hur mycket jag gillade denna minimala lilla havskryssare som återfört mig till havet efter så många år utan segling.
Shaken, and a bit stirred.

"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia"
Joseph Conrad


.

The Flying Hurleys

Bilden nedan här visar hur båtarna testades på Hurley Marine i Plymouth på den tiden det begav sig. Man hissade upp dom i en kran och släppte dom gång på gång från 5-7 meters höjs rätt ner i havet ! Allt under överinseende av Lloyds. Man skulle garantera att båten var så välbyggd att den skulle tåla ordentligt med stryk. Att skrov och däck inte skulle delaminera eller att kölen skulle sitta på plats tex.
Tänk om det är Rawalpindi som flyger på detta märkliga vis i bilden från den holländska broschyren ?!



Hurley 22 är för övrigt en av de båtar som har funnits i serieproduktion under längst tid någonsin. Introducerades 1964 och finns fortfarande, 44 år senare, att köpa. Numera från ett holländskt varv.

Seekers at sea

Har just återigen läst de fascinerande berättelserna av två av havets mest intressanta långseglare, James Baldwin och Bernard Moitessiers.

James Baldwin gav sig iväg från USA sommaren 1984, nästan helt utan tidigare seglarerfarenhet, och har sedan dess avverkat hundratusentals sjömil och flera varv runt jorden. Det intressanta med James Baldwin, förutom de ofattbara äventyr han får uppleva, är den inre förändring han genomgår under dessa långa perioder ensam till havs.  Han blir helt enkelt oerhört ödmjuk inför det allt det levande han blir en del av där ute i det stora blå. Så känslig inför oceanernas oändliga fält av liv och kraft att han till slut inte ens äter fisk, utan blir kanske världshavens första seglande vegan.

"To keep a kind of harmony with my environment and the creatures who would be my sole companions, I finally chose not to catch fish, and adopted a vegetarian diet. A daily exercise regimen and meditation helped keep body and mind together on the long, sometimes lonely days ahead."

Typiskt för James Baldwin är att när han blir bestulen på sin motor i Brasilien enkelt bestämmer  sig för att fortsättningsvis segla utan motor och gör det sedan dess. Detta upplever han förenklar livet som seglare eftersom han aldrig mer behöver tänka på bränsle eller att serva motorn. 

Han vänder hundraåttio grader på problemet och gör det till en positiv tillgång istället.

Bernard Moitessier är en annorlunda story med en fransman som är rejält erfaren och ställer upp i världens första tävling i ensamsegling jorden runt nonstop 1969. Han kunde ha vunnit, men när han rundat Kap Horn djupnar hans upplevelse av västerlandet alltmer som en kultur fylld av girighet, avundsjuka och ytlighet. Han ser igenom mycket av fåfängan kring denna tävling.

Istället seglar Bernard Moitessier helt enkelt vidare, blir alltmer  zenbuddhistisk och rundar jorden ett par gånger till, kämpande, harmonisk och nöjd. Dessutom blir han på kuppen botad från sina svåra magproblem.

Intressant med dessa två mäns berättelser är också deras förhållningssätt till den praktiska sidan av livet till havs. Iihärdiga och medvetna om att allting måste fungera, från minsta skruv till oceanisk navigation. Det finns hos dessa män, närmast en form av besatthet kring processen och arbetet för att ingenting skall gå fel. Ett slags ständigt pågående utvecklings- och kvalitetsarbete som faktiskt blir vackert i sin minutiösa hållning.

.

NU BÖRJAR DET !

                                               Bua Hamn i gryning

"The sea is everything. It covers seven-tenths of the terrestrial globe.
Its breath is pure and healthy. It is an immense desert where man is never alone for he feels life, quivering around him on every side. 

There is supreme tranquility. There I recognise no masters. There I am free."

Jules Verne

                                               Gottskärs Hamn i skymningen

Sommaren  är över, senhösten kommer och seglingssäsongen börjar...i alla fall den som är befriad från trängsel i hamnarna, där stillheten  och det milda höstljuset ger havet en alldeles speciell klang. Säsongen när kontrasten mellan det ytliga bruset i storstan och livsnärvaron ute i det stora blå blir större än någonsin. 

Tredagars segling utmed halländsk kust i allt från totalt bleke till tio sekundmeter.  Det blev inte mer än trettiofem sjömil på grund av vindbrist, men vem har bråttom. 

Fick uppleva en hel dags halvvinds-hallelulja i stadiga fyra-fem knop med autopiloten "helmer" vid rodret medan jag kollade fåglar, kokade kaffe och bara fick vara. 

Andra stunder var havet som i meditation, arton grader mild höstluft och total tystnad.

                                                Kattegatt, SV om Nidingen

Skymningarna och gryningarna var en orgie i naturromantik och ljuset var helt magiskt.

.

.

Oh Lord, wo'nt you buy me a.....

Och där låg hon. På Blocket alltså. Båtarnas båt, drömmarnas dröm. I alla fall i mitt seglar-universum. En äkta Cutlass 27:a, skottarnas IF-båt. Välseglande, atlantgående om man så vill och byggd med närmast isbrytardimensioner och specificationer från Lloyds. Detta till priset av en Thailands-semester för fyra.

Dessutom med innermått som ordentligt övergår den campingstandard à la 60-tal som vi har i vår lilla Hurley.

Och helt enkelt skitsnygg. Ser ut som en segelbåt ska. Inte som en husvagn eller flytande sommarstuga.

Vackra båtar seglar väl som nån sa.

.

Kultrulle med tidlös kunskap

Fortsättningen finns här...
http://www.gransegel.se/filmer/Vind%20i%20seglen%20del%202.mov

...och slutet här
http://www.gransegel.se/filmer/Vind%20i%20seglen%20del%203.mov

.

SLUT FÖR I ÅR..och nu börjar det

"Natt och dag, vinter och sommar  är den över mig 

-den dragande känslan efter havet"

Ibsen

Idag inträffade "Earth Overshoot Day" tidigare än nånsin. Dvs, fr.om idag överförbrukar vi på jordens resurser resten av året. Och om hela jordens befolkning skulle konsumera i nivå med USA skulle det behövas 5 st jordklot för att täcka uttaget av naturresurser. Och om alla vore svenskar skulle det behövas 3 st planeten jorden. Däremot om hela jordens befolkning låg på Indiens nivå behövs det bara ett halvt klot.      "Jordens resurser slut för i år"

Själv åker jag kollektivt ner till båten idag, höstens första segling och den bästa säsongen, och ska försöka låta bli att använda motorn så mycket jag kan...å andra sidan har jag hittills under året gjort slut på ungefär tjugo liter...men i framtiden ska jag försöka lägga till och angöra för segel också.....se upp bryggägare längs Kattegatts kuster !

.

HUR VILL VI HA DET NU DÅ?

"Ni förstår, jag vill komma underfund med om havet har något system, eller om det bär sig åt precis hursomhelst - det är viktigt!"
Muminpappan i "Pappan och havet"

Tyvärr rasar det in deprimerande rapporter om tillståndet hos haven, inte minst våra egna nära hav. Gör nåt. Gör det nu. Om än bara litet. Vägra köp plastpåsar. Kör mindre bil. Cykla. Segla. Byt till lågenergilampor. Ät mindre kött.

Gör lite. Men gör något. Så blir vi alla gladare. Människor, fiskar, maneter och andra vänner.
Reduce, reuse and recycle !

Nya "öar" skapas av människan..!

Nordsjön idag

Tio saker vi kan göra nu

.

DEN SISTA VILDMARKEN

"I am a citizen of the most beautiful nation on earth. A nation whose laws are harsh yet simple, a nation that never cheats, which is immense and without borders, where life is lived in the present. In this limitless nation, this nation of wind, light, and peace, there is no other ruler besides the sea."
Bernard Moitesser


.

SVANSJÖN

Plötsligt var hela inre delen av fjorden fylld av svanar. Som gjorde utfall och trumpetade mot min båt. Jag hade väl inte gjort nåt? Jag försökte förklara att jag är vegetarian, gillar djur (även svanar), och seglar dessutom så jag skitar inte ner vattnet eller fåglars livsmiljö. Men dom ville liksom inte lyssna på det örat. Tjuriga typer.

Men sen blev jag och Rawalpindi ett dreamteam. Jag kryssade ut mot mot Kattegatt via den fjordens södra mynning där Ringhals reser sig över bergen likt Mordor i Sagan om Ringen. Världens giftigaste industri-och energiprocess. Som dessutom förblir en potentiell källa till enorma miljökatastrofer sådär en femhundra tusen år framåt även om vi skulle stoppa det nu. En dag faller historiens dom över det där vansinnet. Att gå för vinden förbi detta nukleära monster blir en slags besvärjelse.

Väl ute i det stora blå var det kraftig dyning efter några dagars hårdblåst från Danmarkshållet, låååånga djupa flermeters-vågor. När jag till slut vände fick jag suverän läns och slör och för fulla segel började båten surfa nerför vågorna i våldsam fart.
Jag lyckades trimma seglen superbt och låsa rodret utan autopiloten, sen satt jag uppflugen i aktern på solcellen och var Kungen av Havet. Åtta komma sex knop. I skymningsljuset och solnedgången från Västerhavet. Det var nästan för bra. För vackert.





.

A LITTLE SHIP WITH A BIG HEART, A LITTLE HEART ON A BIG SHIP

.
" The Hurley is one of the stiffest boats we have ever tested. It might be very difficult to heel the boat more than 35°.
The Hurley manages the waves brilliantly and this contributes to the lack of leeway. Here again the boat shows the character of a small oceangoing yacht."
Ur en Hurley-test i den tyska tidskriften Die Yacht




Helgsegling med La Famillia. Isak visade sig blivit en rorsman med rejäl pondus. Styrde själv oss ut genom "farleden" till hamnen i Gottskär med stor precision. Höll kursen med kanske en grads felmariginal. När han sen blev blek och sjösjuk i den grova krabba sjön vid fjordens uppgrundningar somnade han resolut i sittbrunnen och vaknade två timmar senare i toppskick, glad och satte sig igen vid rorskulten som om ingenting hade hänt. "-Behövde bara drömma lite så jag mådde bra igen".
När han tröttnade startade Bio Rawalpindi nere i kabyssen och visade denna dag korta avsnitt ur Alfons Åberg.
Dagen innan hade Leon startat krig i ruffen mellan Spindelmannen och Batman och ett gäng riddarhästar.














.

FLYTTA TILL SJÖSS

"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia"
Joseph Conrad

Jorden består av 70% hav och 30% land. Jag har levt ungefär 70% av mitt liv på land om jag blir 75 år gammal, dvs jag borde snarast flytta till sjöss för att i åtminståne nån mån kompensera för denna obalans. Egentligen borde jag levt mitt hittillsvarande liv till havs och nu flytta in till land om jag skulle ha följt den nyfikenhet som jag ändå tycker mig besitta. Men, okej, jag kan stå ut med att tillbringa bara 30% av mitt liv till havs, men då måste jag naturligtvis flytta omgående.
Ungefär som att de rika 15 procenten av jordens befolkning hittills har stått för 80% av förbrukningen av jordens resurser...nja, något haltande jämförelse..men om jag flyttar till sjöss kan jag dessutom leva betydligt mer ekologiskt och solidariskt, dvs förbruka betydligt mindre energi, konsumera mindre, avstå från bil, tv etc ...
Tyvärr lär jag nog få flytta ensam då, eftersom resterande 4/5-delar av familjen inte lär följa med ut på det stora blå.

Annat var det i den Beneteau 40-fotare jag hälsade på i häromdan där mamma, pappa och två barn, tolv och sexton, just hade flyttat in och entusiastiskt skall tillbringa sin första vinter. Tre kabiner och skotvinchar som var lika stora som ett stuv-utrymme på Rawalpindi. Avundsjuk? Jag? ...inte aaalllsss !

Seglade fjord igår. I byig besvärlig västan som fick skoten att nästan karva bort skinnet från händerna. Hårt men underbart. Som vanligt. Skarvar, doppingar, knipor, fiskgjusar och måsar. Rena rama zoo. Business as usual i det marina naturreservatet.




.

Cockleshell sailboat

Only in a small sailboat at sea are we reminded of our natural place in the universe. The sea forces upon us a natural scale. The sea limits one day's passage to a hundred miles, not too different from the scale used by the ancient Hebrews to measure the throne of God.

Small boat sailors parse the structures of the sea in days and weeks and months, not flashing minutes. They have recaptured nature's pendulum. The rhythms and stress of the sea are the ancient imbedded memories of how our bodies want things to be.
Space and time‚ ..these gifts can best be savored from the deck of a cockleshell sailboat.

Reese Palley


.

Rykande färsk nostalgi

Jag älskar öar. I fjorden vid hemmahamnen finns det sjuttio öar och skär. I Sverige finns det 221,000 öar. Med min takt har jag hittills i livet avverkat kanske 50. Om jag blir 75 år gammal har jag ungefär 1,300 veckor kvar att upptäcka nya öar. Om jag skall besöka 10 procent av beståndet öar, dvs 22,100 stycken, måste jag segla till 17 öar per vecka. Om jag istället satsar på 1 procent så räcker det att besöka 1,7 stycken öar per vecka eller kanske 88,4 per år. Hmmm....

Bäst-före datumet har inte gått ut än på minnena från i somras. Hittade plötsligt en bild i datorn, tagen av H-E efter en dags lagom mjuk kryss norrut. Vi har precis angjort och förtöjt oss i Lerkils hamn. Jag minns hur jag kände mig i kroppen. Närvarande. Nära-livet upplevelse.


Jag kan segla (...iaf nästan). Jag har en långkölad båt. Havet är oändligt.
Navigare necesse est. Amen.



.