Sommaren 2012 -en seglingsparentes

Vad  hände egentligen ?  Var det regnet, blåsten, den överbelastade arbetssituationen eller något annat... Oavsett så seglade jag mindre än tvåhundra sjömil denna vädermässigt sett återigen usla sommar.Ett slags nytt personligt bottenrekord.

Och naturligtvis strulade också den kinesiska fyrtaktaren. Har aldrig riktigt gillat Kina med tanke på vad dom gjort i Tibet, hur människor behandlas i fabriker, dödsstraff och numera också kvalitetén på båtmotorer.

Men jag måste nästan använda denna riskokare till motor ut och in ur hamnar pga den närmast obefintliga vändradien hos Junker 22:or. 

Vet inte riktigt hur roderkonstruktören för Junkerbåtarna tänkte här... kanske att man bara skulle segla rakt fram, eller aldrig gå in i trånga hamnar. 

I och för sig trivs ju Junkern bäst ute på öppet hav. Maken till sjöegenskaper finns knappt hos någon 22-fotare, med undantag av Hurleys, Havsfidror, och ytterligare några få midgethavskryssare.

Kraftig kuling och grov havssjö är faktiskt kul med en Junker som är i bra skick. Bara att reva ordentligt, hålla hårt i rorskulten, lägga in en snus och äga ett bra seglarställ.

Denna sommar gav jag  barnen en dinge med elmotor i present. Ofattbart kul, tyst och miljövänligt.

Ett av mina favorithatobjekt till sjöss är annars barn i gummibåtar med fyra hästars tvåtaktsmotorer, gärna tidigt på morronen, som saboterar allt från sömn och naturupplevelse till fågelliv. Elmotorn däremot är helt ljudlös och laddas med solcellen på S/Y Prana. 

Barnen bosatte sig i sin lilla gummiskuta från dag ett. Så fort jag ankrat upp far dom ut på egna äventyr i det stora blå. Och så lär dom ju sig att ro när när  dom kört ur batteriet... :-)

Vännen M försöker att inte ramla ur sittbrunnen. 

Härlig halvvind utanför Vrångö.

 

Ljummen bris och kvällskymning i sol !  Sällsynt denna sommar.

 

Nattsegling norrut i oktober. Magiskt. Och äntligen hittade jag ett 

användningsområde för iPaden som jag fått på jobbet.

" Dag och natt, sommar och vinter är den över mig,

 -den dragande känslan efter havet "  

Henrik Ibsen

Sommaren 2011

Efter 200 timmars slit med S/Y Prana börjar hon likna en segelbåt mer än nån slags hybrid av badkar och avfallshantering. Jag har under vintern 2010-2011 slipat och lackat i ruffen, bytt fall och skot, delar av riggen, nytt begagnat motorfäste, monterat solcell, dragit el, skurat, städat, målat, bytt grabbräcken, slangar, dragit in vatten.... .

Seglade ner henne från Kärna till Saltholmen i över 15 sekundmeter i maj och hon är precis så stabil och sjövärdig som jag gillar. Tyvärr tryckte det på med nästan tjugo i byarna ibland och akterstaget töjdes ut och masten fick en obehagligt inverterad bananform av dessa krafter.... men inget mastbrott hittills trots fler hårda seglingar under denna sommar.

Maj månad,  sjösatt vid varvet i Sjöheda.  Ofattbar tillfredställelse att ha kommit igenom en del av renoveringen. 

Ett verkligt återvinningsprojekt.

Juni, seglingsdag designad av djävulen. Först släpper storfallet, jag får ankra upp mitt i farleden sydost om Björkö.  Klättrar upp i masten och får ordning på det. Tacksam för alla yoga-pass, jag är trots allt femtiotre och borde inte klättra omkring i aluminiumflaggstänger i havssjö utan livsele...  Sedan lägger sig vinden en aning, då lossnar bomfästet....   Får ingen ordning på detta, senare blir det stiltje och jag ska gå över stora farleden på Rivöfjorden med motor, då stannar min nya kinesiska fyrtaktare ! Har alltid haft ett ont öga till Kina med tanke på vad dom gjort i Tibet....men, okej....hmmm... ingen vind, ingen motor, och tankbåtar och Stena-katamaraner närmar sig i flock och det här börjar mer och mer likna en överlevnadskurs... till slut får jag upp maxgenuan och lyckas gå fri från en containerbåt med en hårsmån.  Seglar in mot Saltholmen, då kommer tjockan som en vägg,  sikten blir ungefär tjugofem meter och där jag befinner mig är det liksom mer grynnor än vatten... då lägger GPS:en ner !  Nu börjar jag bli rejält förundrad, i med ankaret igen, en holländsk seglare ligger tio meter ifrån mig och ser lika förvirrad ut som jag.  Aha !  Ipaden !  Igång med "Eniro på sjön" och plötsligt har jag position igen. Hur tusan gjorde man förr när man hamnade i så tät dimma bland ett gytter av grynnor ..?  Ankrade upp och tog en kopp kaffe antagligen...

Lyckan är förresten att ha ett Delta-ankare...  en vän i nöden, fäster alltid. Skall maila konstruktören och gratulera till en pryl som verkar hålla i eoner av tid, alltid funkar och kostar mindre än en bussbiljett till Köpenhamn.

Fin dagsegling med barnen. Isak och Leon sköter båten, kapten Pappa dricker kaffe på fördäck. Just så som det ska vara :-)

Stockholms ytterskärgård. Underbara seglingsdagar med Hans-Erik och Hurley 22:an . De som kallar dessa vatten för grodhavet borde prova en högsommarvecka här utan maneter och trängsel i naturhamnar, och en alldeles magisk natur längst ut i havsbandet. Kvällsbad i skymningar i ofattbar stillhet och perfekta vindar med ljumma brisar under dagarna.  

Lugnet före ....   , seglade söderut och fick precis ner seglen innan jag blev överfallen av brutalt busväder, jag hade ingen stormfock och rullrevet kärvade, så det var bara att knyta fast sydvästen och hålla i sig och be för att blixtarna inte skulle lyckas hamna i just min masttopp.

Lugnet efter....  fin kväll med fina vännerna Helen och Johan i Kullaviks hamn.

Västkustsegling med Peter.  Nej, det är inte Joniska Öarna i Grekland, det är Björholmen nordväst om Tjörn. Härlig vecka med sol, perfekta vindar och mycket skratt och fina samtal.

På Hälsö hos Deborah Shapiro och Rolf Bjelke.  Arbetade med deras nya dokumentär, "Vildmarkshav".  Dom har just återvänt efter me än trettio år till havs, med långa tider seglande och boende i Antarktis.

S/Y Prana ser plötsligt ut som en jolle bakom deras stålketch S/Y Northern Light.

Sensommarsegling med alla tre barnen. 

.

2010. Sommarminne 1.0

Saknar redan sommaren....detta var en dessa fina julidager på Västkusten.

En segeltvätt kanske är på sin plats nu i höst...

Vägen är målet

..."-vad är det som bryter där frammme ?" ...ehhh...bara ett gäng grynnor vi glömde hålla utkik efter...var är kaffet ?

Jag tror zenbuddhistiska team Trolololo kom på första plats...inte i tävlingen, men i njutnings-och upplevelsekoefficens.

Avancerade från plats 465 förra året till 296 denna gång.

Gick runt 1,5 timme snnabare än sist !

Vart ska detta sluta.....Volvo Ocean Race nästa !

Mastbrott 1. Slutade lyckligt utan personskador. Skön text på skrovsidan...självironi ?

Laidback team. Laidback boat. H-båten är verkligen the segelbåt personifierad. Bostandarden däremot lite väl

Hultsfredsfestivals-inspirerad.

Mastbrott 2. Lyckligt slut här också.

Söndag. Segling söderut med våra nyfunna tyska vänner som seglat sin H-båt från Flensburg till Norge.

.

En dag på sjön

Så här ser det ut efter tio timmar pinkryss från Lerkil till Rörö i hård vind. När ska jag lära mig att surra prylarna och låsa fast stuvluckor och förrådsutrymmen.....

"For the truth is that I already know as much about my fate as I need to know. The day will come when I will die. So the only matter of consequence before me is what I will do with my allotted time. I can remain on shore, paralyzed with fear, or I can raise my sails and dip and soar in the breeze."

Richard Bode ; First You Have to Row a Little Boat

.

Varje dag ...

.

" Natt och dag, vinter och sommar är den över mig -den dragande känslan efter havet "

Henrik Ibsen, 1828-1906

" When the ocean crashes...do not let me hear it. Let it splash inside my chest ! "

Rumi, 1207-1273

.

Sailing south

Fyra dagar från Rörö till Onsalafjorden, fyra dagar av allt från totalt bleke till 12-13 sekundmeter...ungefär som det brukar.

Väldigt kul att äntligen prova S/Y Prana under skiftande förhållanden. Seglade utomskärs en del och fick uppleva hur fint hon klyver havssjö och att hon faktiskt kryssar ganska okej i rejäl motvind trots segel från sjuttiotalet.

Och naturen dukade upp de mer poetiska dimensionerna av segling...skymningar som exploderade av färger, regnbågar i närmast magiskt kvällsljus och flera gånger såg vi fata morgana, fenomenet då öar eller skepp liksom svävar ovanför horisonten i onaturlig storlek... och snart kommer mareldens tid i de tysta höstkvällarna på havet.

Komiskt blev det nästan när jag seglade om först en Bavaria 31:a och sedan en annan Bavaria, vet ej vilken modell. Måste berott på usla seglare eller tur med vindar... Ändå roligt att stryka förbi i en långkölad lite risig gammal 22-fotare med smutsiga hängbukiga segel :-)

Idealvinden för Junkern verkar vara halvvind 7-9 sekundmeter, då går hon som tåget och ligger stadigt på fem och en halv knop, men även på slör är hon kvick om än lite slingrig.

Komiskt blev det också när vi rundade Hållsundsudde och jag sa till A vid rorskulten att -"nu kanske det piper i lite mer..." och det vinden i ett slag går upp från kanske fem till tolv-tretton sekundmeter, det kommer plötsligt byar som får båten att mjukt lägga sig och jag får bråttom upp på däck och reva med det där hopplösa rullbomsrevet.... men några minuter senare kryssar vi vidare och båten varken stampar eller bråkar speciellt mycket med situationen även om det går lite långsamt mot den hårda vinden.

" De regelmæssige bølger var 3-4 meter højere end min mast og eg var i starten noget nervøs over hvis en bølge nu skulle skubbe Trojka på tværs mens jeg sov eller hvilede, men det skete aldrig...."

John Holden Foley, "Fra Esbjerg till Tahiti i en Junker 22 "

.

Träolja och jesushimmel

Hur glad kan man bli för en båt ? Precis hur glad som helst. Över att ha en farkost som kan transportera en rakt ut på 70% av jorden yta. Och insikten om att man kommer att hinna utforska bara en bråkdel av detta gigantiska blå är inte ett uns jobbig att bära. Det är bara så fantastiskt att få färdas ut dit vinden blåser (..eller inte...), ut på den lilla del av havsvidderna som för tillfället ges. Och känslan av att vara förbunden med detta alltet, från Celebes till Kinesiska Sjön, slutar aldrig att förundra mig.

Idag somnade jag mitt i en överdos av bryggsegling. Vaknade en timma senare, oerhört påtankad, som alltid när jag sover på hav i en liten balja.

Drog igång projekt "snygga-till-vraket", oljade allt inre och yttre trä under fyra-fem timmar, monterade loss rorskulten och fann att det mesta trä på båten nog är i ganska skapligt skick ändå. En överraskning och present på samma gång eftersom jag trott jag skulle behöva byta stora delar av inredning och annat. Happy hour för kapten på denna skönhet i vardande. Sen undrar man ju stilla vem som mekat med durk och väggbeklädnad ? Var personen ifråga blind...eller full...eller bara i avsaknad av kompetens ?

På hemvägen i bilen fick jag svaret på varför himlen hade sån biblisk undergångsdesign när jag tog färjan från Rörö. Plötsligt brakade ett åskväder igång som fick mig att minnas monsuner jag upplevt i Indien, det var som om hela jorden tog i, det regnade och blixtrade med en magnitud som tvingade mig att köra i femtio och fick E6:an norrut att mer likna Göta Älv än en motorväg. Som att åka båt fast på hjul. Härligt !

"Land was created to provide a place for boats to visit."

Brooks Atkinson

.

One of these nights

Tanken var att segla från Rörö till Djupvik på Tjörn för att hälsa på vännerna M & K, vilket inte blev särskilt framgångsrikt. Efter två sjömil av tolv, mitt ute på Sälö fjord, försvann all vind helt plötsligt som om nån osynlig kraft tryckte på knappen. Från fem-sex sekundmeter till noll på fem minuter. Ner med seglen...fötterna i vattnet...och en av sommarens mest magiska kvällar uppenbarade sig. Tjugosex-tjugosju i luften och den där sköra stillheten då man hör sina egna hjärtslag. One of these nights. Som om naturen höll andan och så skymningsljus med oerhörda färgskalor...

Nära-livet upplevelse a là archipelago grande.

Rörö, hemmahamnen

Sälö fjord

" True peaca of God begins at any spot miles from nearest land "

Joseph Conrad

:

Junker till Söderhavet

År 2000 avseglar John Holden Foley i sin Junker "S/Y Trojka" från Esbjerg på danska västkusten. Ett år senare angör han Tahiti efter att ha korsat både Atlanten och Stilla Havet. Junkern visar sig vara en pålitlig vän genom stormar och våldsam sjö, bl.a. hamnar John i riktigt oväder på Biscaya, vilket han beskriver så här..

" On two occasions I had the spreaders all the way down in the waves. I got the jib rolled a bit out and was now actually at a standstill (up in the wind). I managed getting the foresail(/headsail) reversed? so that the wind's now hitting/striking the "wrong" side of the sail and derrick(/boom) was right in the cockpit. I now tied/fastened the rudder. The boat was now lying stable, a little slanting in the wind and I was drifting sternward by 1.5-2 knots/hour. After some minor adjustments and fastening of various ropes, I sat down for an hour admiring the behaviour of the boat - without looking too much out on the ocean, which now seemed frightening. I was extremely impressed that it was actually possible to make it through such weather inside/aboard a small glass fibre shell. The force of the ocean is incredible and suddenly I felt very small(/tiny)... "

Om man går in och tittar på CSF-värdet för Junkern så förstår man att denna båt har stor sjövärdighet, den hamnar i samma klass som många betydligt större skutor. ...jodå, jag vet att Capsize Screening Formula är ett omodernt begrepp, men trots allt är det en antydan om hur lätt en båt går ner, slår runt och också en hint om hur bra det självrätande momentet är om man skulle göra 360 graders runtslagning. Detta tillsammans med förstärkt rigg och röstjärn, förstärkt roderfäste, tätade luckor, utanpåliggande polykarbonatfönster m.m. skapar en alldeles ypperlig jordenrunt-farkost.

"I must go down to the sea again, to the lonely sea and the sky.
And all I ask is a tall ship and a star to steer her by "
- John Masefield

.

Jester Challenge 2010

Six singlehanded small boats now arrived in Newport....

http://www.jesterinfo.org/

" We are tied to the ocean. And when we go back to the sea, whether it is to sail or to watch - we are going back from whence we came. "
John F. Kennedy

.

Fake-fint

Om interiören är halvrutten och sunkig kan man alltid sminka över med lite överkast från IKEA, en miners lamp, lite plastväxter och rökelse för att driva ut doften av sextitalshusvagn. I vinter ska inredningen ut, slipas, lackas .....

Flygande Junker

Äntligen fick hon bada. Efter en kort flygtur med assistans av den goe Jonas på Öckerö båtlack som lade i henne trots att klockan var nästan sex dan före midsommar, ock den lika vänlige Lennart på Öckerö cement som lånar ut bryggplats. Dessutom dök en otroligt hjälpsam Bengt som jag köpte båten av och spenderade flera timmar med att fixa allt möjligt. Alla dessa goda människor !

Sen hände det som jag intuitivt anat, men valt att förtränga i all iver. Motorfästet sitter fel på den jäkla aktern som ligger högt och dessutom har positiv vinkel. Borde vara förbjudet att konstruera akterspeglar på det viset. Dessutom strular motorn . Jag har slitit 12 timmar om dan för att få S/Y Prana ut på havet, också faller det på ett löjligt motorfäste. Jag var helt rasande vid tolvtiden på natten när jag insåg att det var kört. och jag måste konstruera om fästet....

Det var som att får lördagsgodiset slitet ur handen som barn när man precis skulle ta den där första biten i påsen.

Nu, i midsommaraftonsmorgonens första milda soltimmar, får saker och ting lite rimligare proportioner och jag inser att jag kommer att fixa detta med lite tid och tålamod.

I grannhamnen låg Elida, jesusbåten, och såg sömnig ut. Elida är den där märkliga segelbåten som ibland kommer glidande med full orkester på däck, och sjunger Pärleporten som om det gällde att frälsa hela det marina livet därute. Jag gillar dom. Och hela Elidas elsystem är solcellsbaserat, fantastiskt. Jesus gillar solenergi. Jag gillar Elida.

" They that go down to the sea in ships, that do business in great waters; These see the works of the L, and his wonders in the deep "

Psalms107:23^4.

The holy Junker

Dags för lite kalenderbitar-info om Junkern. Det finns förvånansvärt lite fakta om denna båt även om junker22.dk har en del att berätta, och där finns framförallt ett imponerande register över en hel del av de 600 junkrar som enligt uppgift byggdes av Holstebro Plastverk på Jylland.

Junkern byggdes mellan 1973 och 1980 parallellt med storasystrarna Junker 24 och Junker 26. Båtarna är väldigt traditionellt byggda, kanske rent av konservativt, något underriggade och kraftigt långkölade med ungefär 50% av deplacementet i kölen, trots att de presenteras en bit in på sjuttiotalet.

Junkrarna är spridda över Europa, en del har långseglats och den mest berömde av dessa små havskryssare är nog Trojka.

Trojka seglades av John Holden Foley från Esbjerg på Jylland till Tahiti i Stilla Havet under åren 2000 till 2001. Den detaljerade berättelse som finns på Trojkas hemsida vittnar om en båt som är helt lämpad för hårda seglatser över oceaner. Inte minst i en rejäl storm på Biskaya visar sig Junkern som en styv och balanserad skuta. Naturligtvis hade John Holden Foley modifierat Trojka med kraftigare vant, stag, röstjärn m.m., men i grunden är denna seglare rejält byggd med tilltaget skrovlaminat etc, om än med en hel del brister i inredningskvaliteten.

FAKTA:

Längd överallt:6.5 m

Skrovlängd 6,6 m

Längd i vattenlinjen:5.5 m

Bredd:2 m

Djupgående:0.9 m

Deplacement:1.3 ton

Långköl:0.7 ton

Mast stående på rufftak

Lystal:0.89

Konstruktör:Arne Borghegn