Här och nu

Känsö fyr, strax innan utloppet mot Vinga

Man brukar prata om realtid och filmisk tid. Dvs hur man genom redigering av flödet av händelser i tid och rum kan komprimera eller förlänga tidsupplevelsen.

Jag skulle vilja tillföra ett begrepp där. Skulle det kallas oceanisk tid? För så fort man befinner sig i en liten segelbåt på havet så förändras tidsflödet ganska dramatiskt. I alla för mig. Som om varje dag omfattar mer tid än vanliga dagar i land. Det finns ingenstans där jag upplever denna utsträckta form av tidsuppfattning så stark som på sjön. Allt intensifieras, och blir ändå så märkligt vilsamt.

I Lerkil efter en dag av vindar mellan bleke och elva sekundmeter

Även denna gång. Hundra sjömil på sex dagar känns som minst tre veckor i kroppen. Dessutom denna paradox av att inte hunnit längre på denna tid än man skulle göra på ett par timmar om man färdades i bil. Eler kanske just därför. Att återvända till det som kanske är våra kroppars naturliga rytm. Långsamhet borde kanske införas som ämne i skolan.

Dessutom är det dubbelt paradoxalt att man kan uppleva sån frihet i ett litet skal ensam på sex gånger två meter, där det mitt i det blå är omöjligt att ta sig någon annanstans än att färdas med vinden i samma hastighet som man promenerar.

Sista dagen i skapliga vindar, fyrtio sjömil på tolv timmar.

Seglade Björkö till Onsalafjorden i rullande sjö för bara genuan. Ändå snittfart på 4 knop.

En vecka av retreat, erfarenheter, komiska feltänk och fina möten. Tog mig första dagen ut från Gottskärs hamn endast för segel och gjorde det hur elegant som helst. Ensam. Imponerade blickar från bryggorna. Underbart att slippa den hostande, rykande tvåtaktarn som mest gör mig nervös.

Samma dag skall jag, nu lite kaxig, återigen lägga för ut bara för segel från Lerkil i tio sekundmeter ostlig ut från hamnen. Glömmer att Rawalpindi knappt kan segla för bara storen, och det blir fin underhållning för fiskargubbarna när jag driver vilt omkring och försöker undvika att brutalt krascha andra båter. Till slut får jag ut genuan och länsar svårt skärrad och fullständigt genomsvettig ut mot Kattegatt. Sedan några dagar i norra skärgården med bla annat besök hos enormt gästvänliga Christian och Ulla. Och två dagar i sommarväder med familjen på vackra Grötö.

"Cruising has two pleasures. One is to go out in wider waters from a sheltered place.

The other is to go into a sheltered place from wider waters."
- Howard Bloomfield

.