Idag utackorderades barnen och J följde med ut på dagsegling i rena sommarvädret. Vi tränade "mental och fysisk lutningstolerans " (!) , och havet hade för dagen en speciell design, carpirinja-grönt kanske, som om nån råkat spilla hela fjorden full med karamellfärg. Vem behöver resa till Santorini när vattnen ser ut så här och vinden är alldeles varm och smekande i tio sekundmeter. Båten forsade ut mot Kattegatt i fem-sex knop och vi ankrade upp på en liten öde i havsbandet. Efter det en uppiggande pin-kryss tillbaka till marinan. En trerätters seglingsmeny liksom.
Första gången jag kryssade med en segelbåt var i barndomen, nån gång på sextiotalet. Men jag kan ännu ibland haja till på att man faktiskt kan segla mot vinden...en smula magiskt är det forfarande. Lite som att hoppa fallskärm uppåt.
"The sky and the strong wind have moved the spirit inside me
till I am carried away trembling with joy"
- Uvavnuk
- Uvavnuk
.
