Kultrulle med tidlös kunskap

Fortsättningen finns här...
http://www.gransegel.se/filmer/Vind%20i%20seglen%20del%202.mov

...och slutet här
http://www.gransegel.se/filmer/Vind%20i%20seglen%20del%203.mov

.

SLUT FÖR I ÅR..och nu börjar det

"Natt och dag, vinter och sommar  är den över mig 

-den dragande känslan efter havet"

Ibsen

Idag inträffade "Earth Overshoot Day" tidigare än nånsin. Dvs, fr.om idag överförbrukar vi på jordens resurser resten av året. Och om hela jordens befolkning skulle konsumera i nivå med USA skulle det behövas 5 st jordklot för att täcka uttaget av naturresurser. Och om alla vore svenskar skulle det behövas 3 st planeten jorden. Däremot om hela jordens befolkning låg på Indiens nivå behövs det bara ett halvt klot.      "Jordens resurser slut för i år"

Själv åker jag kollektivt ner till båten idag, höstens första segling och den bästa säsongen, och ska försöka låta bli att använda motorn så mycket jag kan...å andra sidan har jag hittills under året gjort slut på ungefär tjugo liter...men i framtiden ska jag försöka lägga till och angöra för segel också.....se upp bryggägare längs Kattegatts kuster !

.

HUR VILL VI HA DET NU DÅ?

"Ni förstår, jag vill komma underfund med om havet har något system, eller om det bär sig åt precis hursomhelst - det är viktigt!"
Muminpappan i "Pappan och havet"

Tyvärr rasar det in deprimerande rapporter om tillståndet hos haven, inte minst våra egna nära hav. Gör nåt. Gör det nu. Om än bara litet. Vägra köp plastpåsar. Kör mindre bil. Cykla. Segla. Byt till lågenergilampor. Ät mindre kött.

Gör lite. Men gör något. Så blir vi alla gladare. Människor, fiskar, maneter och andra vänner.
Reduce, reuse and recycle !

Nya "öar" skapas av människan..!

Nordsjön idag

Tio saker vi kan göra nu

.

DEN SISTA VILDMARKEN

"I am a citizen of the most beautiful nation on earth. A nation whose laws are harsh yet simple, a nation that never cheats, which is immense and without borders, where life is lived in the present. In this limitless nation, this nation of wind, light, and peace, there is no other ruler besides the sea."
Bernard Moitesser


.

SVANSJÖN

Plötsligt var hela inre delen av fjorden fylld av svanar. Som gjorde utfall och trumpetade mot min båt. Jag hade väl inte gjort nåt? Jag försökte förklara att jag är vegetarian, gillar djur (även svanar), och seglar dessutom så jag skitar inte ner vattnet eller fåglars livsmiljö. Men dom ville liksom inte lyssna på det örat. Tjuriga typer.

Men sen blev jag och Rawalpindi ett dreamteam. Jag kryssade ut mot mot Kattegatt via den fjordens södra mynning där Ringhals reser sig över bergen likt Mordor i Sagan om Ringen. Världens giftigaste industri-och energiprocess. Som dessutom förblir en potentiell källa till enorma miljökatastrofer sådär en femhundra tusen år framåt även om vi skulle stoppa det nu. En dag faller historiens dom över det där vansinnet. Att gå för vinden förbi detta nukleära monster blir en slags besvärjelse.

Väl ute i det stora blå var det kraftig dyning efter några dagars hårdblåst från Danmarkshållet, låååånga djupa flermeters-vågor. När jag till slut vände fick jag suverän läns och slör och för fulla segel började båten surfa nerför vågorna i våldsam fart.
Jag lyckades trimma seglen superbt och låsa rodret utan autopiloten, sen satt jag uppflugen i aktern på solcellen och var Kungen av Havet. Åtta komma sex knop. I skymningsljuset och solnedgången från Västerhavet. Det var nästan för bra. För vackert.





.

A LITTLE SHIP WITH A BIG HEART, A LITTLE HEART ON A BIG SHIP

.
" The Hurley is one of the stiffest boats we have ever tested. It might be very difficult to heel the boat more than 35°.
The Hurley manages the waves brilliantly and this contributes to the lack of leeway. Here again the boat shows the character of a small oceangoing yacht."
Ur en Hurley-test i den tyska tidskriften Die Yacht




Helgsegling med La Famillia. Isak visade sig blivit en rorsman med rejäl pondus. Styrde själv oss ut genom "farleden" till hamnen i Gottskär med stor precision. Höll kursen med kanske en grads felmariginal. När han sen blev blek och sjösjuk i den grova krabba sjön vid fjordens uppgrundningar somnade han resolut i sittbrunnen och vaknade två timmar senare i toppskick, glad och satte sig igen vid rorskulten som om ingenting hade hänt. "-Behövde bara drömma lite så jag mådde bra igen".
När han tröttnade startade Bio Rawalpindi nere i kabyssen och visade denna dag korta avsnitt ur Alfons Åberg.
Dagen innan hade Leon startat krig i ruffen mellan Spindelmannen och Batman och ett gäng riddarhästar.














.

FLYTTA TILL SJÖSS

"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia"
Joseph Conrad

Jorden består av 70% hav och 30% land. Jag har levt ungefär 70% av mitt liv på land om jag blir 75 år gammal, dvs jag borde snarast flytta till sjöss för att i åtminståne nån mån kompensera för denna obalans. Egentligen borde jag levt mitt hittillsvarande liv till havs och nu flytta in till land om jag skulle ha följt den nyfikenhet som jag ändå tycker mig besitta. Men, okej, jag kan stå ut med att tillbringa bara 30% av mitt liv till havs, men då måste jag naturligtvis flytta omgående.
Ungefär som att de rika 15 procenten av jordens befolkning hittills har stått för 80% av förbrukningen av jordens resurser...nja, något haltande jämförelse..men om jag flyttar till sjöss kan jag dessutom leva betydligt mer ekologiskt och solidariskt, dvs förbruka betydligt mindre energi, konsumera mindre, avstå från bil, tv etc ...
Tyvärr lär jag nog få flytta ensam då, eftersom resterande 4/5-delar av familjen inte lär följa med ut på det stora blå.

Annat var det i den Beneteau 40-fotare jag hälsade på i häromdan där mamma, pappa och två barn, tolv och sexton, just hade flyttat in och entusiastiskt skall tillbringa sin första vinter. Tre kabiner och skotvinchar som var lika stora som ett stuv-utrymme på Rawalpindi. Avundsjuk? Jag? ...inte aaalllsss !

Seglade fjord igår. I byig besvärlig västan som fick skoten att nästan karva bort skinnet från händerna. Hårt men underbart. Som vanligt. Skarvar, doppingar, knipor, fiskgjusar och måsar. Rena rama zoo. Business as usual i det marina naturreservatet.




.

Cockleshell sailboat

Only in a small sailboat at sea are we reminded of our natural place in the universe. The sea forces upon us a natural scale. The sea limits one day's passage to a hundred miles, not too different from the scale used by the ancient Hebrews to measure the throne of God.

Small boat sailors parse the structures of the sea in days and weeks and months, not flashing minutes. They have recaptured nature's pendulum. The rhythms and stress of the sea are the ancient imbedded memories of how our bodies want things to be.
Space and time‚ ..these gifts can best be savored from the deck of a cockleshell sailboat.

Reese Palley


.

Rykande färsk nostalgi

Jag älskar öar. I fjorden vid hemmahamnen finns det sjuttio öar och skär. I Sverige finns det 221,000 öar. Med min takt har jag hittills i livet avverkat kanske 50. Om jag blir 75 år gammal har jag ungefär 1,300 veckor kvar att upptäcka nya öar. Om jag skall besöka 10 procent av beståndet öar, dvs 22,100 stycken, måste jag segla till 17 öar per vecka. Om jag istället satsar på 1 procent så räcker det att besöka 1,7 stycken öar per vecka eller kanske 88,4 per år. Hmmm....

Bäst-före datumet har inte gått ut än på minnena från i somras. Hittade plötsligt en bild i datorn, tagen av H-E efter en dags lagom mjuk kryss norrut. Vi har precis angjort och förtöjt oss i Lerkils hamn. Jag minns hur jag kände mig i kroppen. Närvarande. Nära-livet upplevelse.


Jag kan segla (...iaf nästan). Jag har en långkölad båt. Havet är oändligt.
Navigare necesse est. Amen.



.

MIDGETCRUISING

På sextiotalet kallades Hurley 18 för midgetcruiser. Och den är närmast perfekt skapad för en vuxen man med en treåring och lite packning. Ungefär så. Eller kanske en mindre kvinna med en sjuåring. Eller tre cockerspaniels, en pygmé och en liten flaska tolvårig Bowmore.
Jag och Leon lämnade hamn på måndagen när termometern visade trettiotvå grader. En liten tur i en liten båt till en mycket liten ö med en liten rorsman till hjälp, Leon Sixten Frank.
.
Oceanplurra. Bad i Kattegatt kl 22 måndagen den 28 juli 2008. Det var svårt att sluta.
Havet var milt, varmt och magiskt i skymningen.

.
Första dagen gick vi till Hällesö, först för motor, sedan sakta läns för genuan. Kvällen därute i fjordmynningen var oändligt stilla, så tyst att man hörde sina egna hjärtslag.


.
Andra dagen gick vi till Gottskär. Köpte glass och letade badstrand. Sedan vidare genom fjorden. Leon pendlade mellan rorskulten och datorn inne i ruffen som denna dag visade "Hitta Nemo" samt "Grodan Boll".


.

14 DAGAR och 120 SJÖMIL SENARE

.

Denna bild från inloppet till Kullaviks marina får väl sammanfatta upplevelsen av ett par veckors segling längs Västerhavet och kusten.
Rymd, ljus, hård fysisk ansträngning, meditation, rädsla, njutning och närkontakt av tredje graden med moder natur. Samt fin kamratskap och underbara möten i hamnarna. Det äldre paret som hjälpte oss att förtöja i motvinden på Rörö och omedelbart bjöd på välkomnande whisky, mannen som seglat till Shetland i en Folkbåt, Christian och Ulla på Björkö, Göran och Anna i Kullavik, Cliff och Mary som seglat från New York för trettio år sedan och aldrig återvänt...så många inspirerande, hjälpsamma och ofta äldre människor med massor av tips och erfarenhet.
Fjorton dagar som i subjektiv tid snarare blir som trettio. Märkligt. Alltid denna känsla av att tiden sträcks ut. Som om varje minut inehöll minst det dubbla.


—————————



Small is beautiful. Rawalpindi i fina fiskehamnen Styrsö Sandvik (toaletterna verkade dock importerade från det forna Östtyskland på sjuttiotalet).


—————————



Kommissarie Cleauseu på jakt efter det perfekta segeltrimmet. Hans-Erik avslöjade mig med att ha haft genuan felriggad i ett och ett halvt år och plötsligt ökade Rawalpindi farten med mer än en knop !


—————————



På Hyppeln kom plötsligt Karin inseglande! med kompis familj i en jättevacker träbåt dit vi blev inbjudna på öl och kaffe.


—————————



Nej, det är inte grekiska övärlden, det är Bästkusten, Källö närmare bestämt. Varför flyga runt världen i dessa klimatförändringsdagar när man kan färdas ekologiskt och få ultimata naturupplevelser nästan gratis. Världen är här, livet är nu.


—————————



Liten spri-riggad öppen träbåd över stort vatten.


—————————



Mats visade sig vara rorsman på hög nivå. Sista seglingsdagen tog han flermeters-vågorna runt Onsala Malö med tillbakalutad precision och småpratade lugnt vidare i den samtidiga hårda vinden. Vi surfade på dessa tokvågor och toppade mellan 6-7 knop på läns !




—————————



Cliff 81 år och Mary, tio år yngre och vänner till Christian och Ulla på Björkö. Lämnade USA trettio år tillbaka och har sedan dess befunnit sig i Europa. Jag kunde nog ha suttit i veckor och lyssnat på deras berättelser.


—————————





Jag och H-E försöker lägga till på Bratten, motorn stannar och vi driver mot klippor samtidigt som två skärgårdsbåtar skall gå förbi, H-E ser till att genuan kommer upp och vi räddar oss ut per segel och gör sedan tre nya försök innan motorn till slut startar. Puuh ! De svarta linjerna nertill är vår vingliga färd mellan hamnen och kobbarna.


—————————



Dagen när Mats och jag seglade till Hakefjorden. Inte. Gav upp och blev istället inblåsta på Rörö, vilket passade oss bra.


—————————



Solnedgång över Känsö. Dagen efter seglade vi söderut och jag gick nästan överbord och slog mig rejält när jag skulle ta ner genuan. Lyckade kröka en mantågstötta i kaoset. Enligt grannbåten i Kullavik som angjorde strax efter oss blåste det femton sekundmeter.


—————————



Kapten Knäont i hemmavatten. "Helmer" styr båten genom fjorden medan jag njuter av skymningen.

RIDERS ON THE STORM

Skulle segla norrut mot Lerkil med Helena P som gast, men det som startade med krånglande motor slutade i ett oväder som verkade designat i helvetet. Halvvägs ut i fjorden i pin kryss skulle vi slå. La glatt om rodret och det hände.....ingenting. Rawalpinde bara fortsatte guppa vidare kursstabilt på samma bog ! Okej, roderhaveri i tio sekundmeter är ju inget man upptäcker med större entusiasm, snarare med lättnaden över att man är stödmedlem i SSRS och har akutnumret sittande i rufftaket. Men det visade sig bara att jag glömt dra åt bulten som håller rorskulten...pinsamt.
Hurley 18-båtar kryssar ungefär lika bra som badkaret hemma, så vi bestämde oss för att lägga oss mellan Brokö och Hällesö och laga middag i denna fina naturhamn. Två timmar senare brakade det löst.

Jag har aldrig upplevt en sådan åskstorm och hoppas aldrig att få göra det igen. Att ankaret höll sig på plats känns som ett mirakel i nivå med Jesus återuppståndelse. Det slog ner hundratals blixtar runt båten under de timmar helvetet bröt ut och regnet liknade snarare Västafrika eller monsunen i södra Indien än svensk sommar. Klockan ett på natten ökade plötsligt vinden från fyra sekundmeter ostlig till närmast tjugo inom loppet av ett par minuter. Det tjöt våldsamt i riggen och kändes som någon plötsligt tagit tag i båten och bara skakade och kastade den brutalt, och ljudet var verkligen öronbedövande. Snart slog kölen mot undervattenstenar i den röriga sjön, men vi vågade helt enkelt inte gå ut och ankra om. Trots allt höll ankaret så vi hällde istället i oss rejält med tolvårig Glenfiddich och lyssnade på vackra MP3-låtar. Idiotiskt kanske, men det var (för mig iaf) enda sättet att behålla lugnet.

Vi somnade vid fyra på morronen när allt började lugna ner sig igen och vaknade klockan sju till en alldeles stilla solig morron med bleke på havet. Som om ingenting hänt. Det var bara att doppa den något tunga skallen i havet och lyssna på Doors. Närmare bestämt "Riders on the storm". Kändes passande på nåt sätt.

LOOK MUM, NO HANDS !

Äntligen är Rawalpindi tillbaka på de sju haven! En ny extra-skipper som döptes till Helmer mönstrade dessutom på idag. Heter egentligen Autohelm AH800 och är en fantastisk besättningsmedlem som varken sover, äter eller klagar och bara behöver några ampere 12V-ström. Plötsligt kunde kapten Knäont gå ner i kajutan och hämta kaffe, kolla sjökort eller bara slappa. Vem uppfann autopiloten? Skulle man gärna bjuda på en god singlemalt och ett samtal om hur befriad ensamseglaren blir med en sån kompis. Trimma segel, kolla fåglar, lyssna på radio, bre smörgåsar....
Helmer höll kurs rakt ut genom fjorden i kraftig kryss sådär 7-8 sjömil och gjorde det med precision på ett par grader. Vilken kille!





Fint att Hurleyn har ett främre ruff-fönster, perfekt att hålla utkik genom. Dessutom var det premiär för stormfocken av nästan plåt-dacron, "Stocken" kallad, som också visade sig fungera perfekt. Det tillsammans med ordentligt rullrev på storen gjorde att tio-tolv sekundmeter, femton i byarna, inte alls blev jobbigt.




Vindarna norr om Varberg enligt WindGuru, stämmer ganska bra med vad jag uppfattade på väg ut mot Nidingen




Tll slut blev det ändå för blött i ösregnet, måste köpa ett riktigt sjöställ, och när sen vinden började bli väl hård var det dags att gå tillbaka och parkera Rawalpindi för denna gång. Brotchade lätt när jag seglade hem och stagvände lite uselt. Pulsen gick upp i hundratrettio och jag insåg att jag måste vara skärpt med storskotet när det braxar i så håret håller på att blåsa av.

När jag var tillbaka i hemmahamn sprack himlen upp och vinden gick ner....too late

BÅTAR SKA INTE FLYGA

Äntligen. De stabila pojkarna på marinan fick nyrenoverade Rawalpindi att sväva och släppte ned henne i det stora blå utan så mycket som ett litet skavsår. Och när hon fått premiärbada för detta år upptäckte jag att hon läckte ! ...eller snarare släppte igenom en droppe då och då i ena genomföringen för självlänsen. Marginellt. Lite som en droppande näsa. Och det kan jag nog leva med, men nästa år skall jag byta alla genomföringar. Nu får det räcka för i år med omplastat roder, nymålat däck samt all yttre teak oljad och lackad 5-10 lager.

Så fort motorn är tillbaka från service ska jag segla ! ...och sväva som Rawalpindi mot himlen. Varenda cell i kroppen skriker efter Kattegatt, fåglar, tid, natthimlar. Havet är den sista vildmarken. Inget inträde, inga gränser och garanterat stressbefriat. Snart är jag där. Snart.

Tre män i en båt

Vårpremiär i det stora blå med Christian och Mischa.
Gick från Stenungssund förbi Orust och ankrade upp vid Altarholmen längst ute i havsbandet en fantastisk aprildag i C:s Winga 25.

Skagerack bjöd på stjärnhimmel à la teaterkuliss med mareld som var lika intensiv som natthimlen. Äntligen tillbaka, tre månader är alldeles för lång tids frånvaro från Västerhavet. C & M grillade färsk tonfisk och bjöd på vitt italienskt, i skymningen stod jag på däck och livsandarna återvände efter en lång regnig grå jävla vinter.




A man in pain.
Tempen i vattnet påminde väl mest om Grönland, men efteråt mår man som en havsprins.



Nu ska jag ta itu på allvar med S/Y Rawalpindi som ligger isärskruvud och skitig på Svinholmen. Målet är att återställa henne till någorlunda vackert och sjövärdigt skick denna vår.

Kattegatt Blues

They that go down to the sea in ships, that do business in great waters; These see the works of the Lord, and his wonders in the deep.
Psalms, 107:23-30