Fake-fint

Om interiören är halvrutten och sunkig kan man alltid sminka över med lite överkast från IKEA, en miners lamp, lite plastväxter och rökelse för att driva ut doften av sextitalshusvagn. I vinter ska inredningen ut, slipas, lackas .....

Flygande Junker

Äntligen fick hon bada. Efter en kort flygtur med assistans av den goe Jonas på Öckerö båtlack som lade i henne trots att klockan var nästan sex dan före midsommar, ock den lika vänlige Lennart på Öckerö cement som lånar ut bryggplats. Dessutom dök en otroligt hjälpsam Bengt som jag köpte båten av och spenderade flera timmar med att fixa allt möjligt. Alla dessa goda människor !

Sen hände det som jag intuitivt anat, men valt att förtränga i all iver. Motorfästet sitter fel på den jäkla aktern som ligger högt och dessutom har positiv vinkel. Borde vara förbjudet att konstruera akterspeglar på det viset. Dessutom strular motorn . Jag har slitit 12 timmar om dan för att få S/Y Prana ut på havet, också faller det på ett löjligt motorfäste. Jag var helt rasande vid tolvtiden på natten när jag insåg att det var kört. och jag måste konstruera om fästet....

Det var som att får lördagsgodiset slitet ur handen som barn när man precis skulle ta den där första biten i påsen.

Nu, i midsommaraftonsmorgonens första milda soltimmar, får saker och ting lite rimligare proportioner och jag inser att jag kommer att fixa detta med lite tid och tålamod.

I grannhamnen låg Elida, jesusbåten, och såg sömnig ut. Elida är den där märkliga segelbåten som ibland kommer glidande med full orkester på däck, och sjunger Pärleporten som om det gällde att frälsa hela det marina livet därute. Jag gillar dom. Och hela Elidas elsystem är solcellsbaserat, fantastiskt. Jesus gillar solenergi. Jag gillar Elida.

" They that go down to the sea in ships, that do business in great waters; These see the works of the L, and his wonders in the deep "

Psalms107:23^4.

The holy Junker

Dags för lite kalenderbitar-info om Junkern. Det finns förvånansvärt lite fakta om denna båt även om junker22.dk har en del att berätta, och där finns framförallt ett imponerande register över en hel del av de 600 junkrar som enligt uppgift byggdes av Holstebro Plastverk på Jylland.

Junkern byggdes mellan 1973 och 1980 parallellt med storasystrarna Junker 24 och Junker 26. Båtarna är väldigt traditionellt byggda, kanske rent av konservativt, något underriggade och kraftigt långkölade med ungefär 50% av deplacementet i kölen, trots att de presenteras en bit in på sjuttiotalet.

Junkrarna är spridda över Europa, en del har långseglats och den mest berömde av dessa små havskryssare är nog Trojka.

Trojka seglades av John Holden Foley från Esbjerg på Jylland till Tahiti i Stilla Havet under åren 2000 till 2001. Den detaljerade berättelse som finns på Trojkas hemsida vittnar om en båt som är helt lämpad för hårda seglatser över oceaner. Inte minst i en rejäl storm på Biskaya visar sig Junkern som en styv och balanserad skuta. Naturligtvis hade John Holden Foley modifierat Trojka med kraftigare vant, stag, röstjärn m.m., men i grunden är denna seglare rejält byggd med tilltaget skrovlaminat etc, om än med en hel del brister i inredningskvaliteten.

FAKTA:

Längd överallt:6.5 m

Skrovlängd 6,6 m

Längd i vattenlinjen:5.5 m

Bredd:2 m

Djupgående:0.9 m

Deplacement:1.3 ton

Långköl:0.7 ton

Mast stående på rufftak

Lystal:0.89

Konstruktör:Arne Borghegn

Äntligen !

Efter att ha varit båtlös, vilket för mig är ungefär lika illa som byxlös, i nio månader, köpte jag till slut S/Y Prana, en Junker 22 från sjuttiotalet. S/Y Prana ? Märkligt att jag åter lyckats hitta en skuta med ett obegripligt namn....vem döper en segelbåt till Prana ? Själv gillar jag starkt detta ord som betyder livsenergi på sanskrit. För livsenergi, det känner jag en kraftig doft av vid tanken på att jag äntligen kan ge mig ut i det stora blå igen. Några nya vantskruvar, lite tampar, fendrar och en rejäl rengöring senare så kommer jag åter att le mig fram över havsvidderna.

Imorron ska hon i spat. Konstigt namn eller inte. Vid lunchtid imorron hoppar hon i vid Öckerö hamnbassäng.

The sea is everything. It covers seven-tenths of the terrestrial globe.
Its breath is pure and healthy. It is an immense desert where man is never alone for he feels life, quivering around him on every side.

There is supreme tranquility. There I recognise no masters. There I am free."

Jules Verne

Tisdagsseglingarna 2009

Hittade en bild på LDSS hemsida från tävlingarna i höstas då vi seglade Mauritz H-båt och konsekvent kom sist.... Det är för övrigt vår båt som ligger sist på denna bild också, det är vi som är närmast land. Snart är det vår !!

Segling i Indien...not

Long time no see kan man ju säga till sin egen blogg. Har arbetat och spenderat ledighet i Karnataka, Indien sedan första december. Samma otroligt vänliga och märkliga södra Indien som jag tidigare upplevt. Tyvärr sprack ambitionen att segla längs västkusten ordentligt. Hittade inte en enda segelbåt längs Karnataka-kusten, trots envetet sökande ! Fiskarkillarna på stränderna har bytt ut seglen mot Mercury 10-hästare. Trist, men förståeligt eftersom det naturligt vis är effektivare. När jag för första gången 1983 besökte Indien och vid det tillfället Kerala hade nästan alla båtar segel, nu är det nya tider. Nästa gång skall jag istället försöka ta mig till ostkusten och Madras där det tydligen finns två stycken Maxi 77:or ! Jag har sett dom på bild och fått bekräftat per mail att dom tillhör en seglarklubb där.

Ska försöka ta mig dit nästa gång, i maj eller i augusti.

Nu blev det iallafall istället en fantastisk tid i Udupi och Malpe Beach med bad i det 26-gradiga Arabiska Havet, och yoga och färsk frukt på stranden på mornarna, efter en tid i Bangalore och arbete där.

Corentin Douget

                                      

Den franske seglaren Corentin Douget sticker ut i 25 sekundmeter (!) och hans Beneteau skenar som en tjur genom vågorna.  Inget rev och rätt stor fock...ser otroligt kul ut.


“It is not the ship so much as the skillful sailing that assures the prosperous voyage.”
George William Curtis 1857


.

Drömsk oktobersegling

"The sea is everything. It covers seven tenths of the terrestrial globe.
Its breath is pure and healthy. It is an immense desert where man is never alone for he feels life, quivering around him on every side.  There is supreme tranquility. There I recognise no masters. There I am free."
- Jules Verne

Över det stora blå...

Konkurrens och tävlan är egentligen ingenting som lockar mig på allvar när det gäller segling eller överhuvudtaget i livet. Denna sommarens  tävlingar har mer varit ett sätt att få segla ännu mer, även om det överraskade hur otroligt kul det faktiskt är. 

Men djupast sett är segling för mig att kunna komma så nära naturen som det bara är möjligt, och att befinna sig ute på ett hav är ett av de mest kraftfulla sätten att göra detta. 

Och när man lyssnar uppmärksamt på naturen, då lyssnar man ytterst på sina egna hjärtslag och sin egen själ. Om man är närvarande. Det finns ju tusen sätt att undvika seglingens kärna....supa, äta oavbrutet, montera in TV i ruffen, sitta i mobiltelefon, blogga.....    :-)   

S/Y Rawalpindi- fortfarande saknad. Man satt så gôtt uppflugen

på solcellen med ena foten på rorskulten...

Att vara i händerna på vindar och vågor, att faktiskt överlämna sig i tillit till dessa krafter, samtidigt som man själv måste hålla kontroll på förutsättningarna...den paradoxen är en märklig upplevelse. Fortfarande. En slags samarbetspakt med havet.  

Och med en planet som precis som vår egna kropp utgörs av sjuttio procent vatten. De molekyler som sköljer över stäven är de samma som vi upplevde i våra första sinnesförnimmelser i fostervattnet. Att färdas fram över havsvidderna är att bokstavligen spegla oss i vårt djupaste ursprung, och den andliga och existentiella förnimmelsen av att vara ett med dessa vatten kanske också har ett biologiskt ursprung....

Och den där mustiga upplevelsen att vara i samklang med hav och vindar blir ännu starkare när man ensamseglar vilket jag gjort till största delen de senaste åren.

Och när jag hör Marco Nannini beskriva sin ensamsegling över Atlanten i Ostar Race 2009, världens äldsta soloseglartävling, då blir jag nästan religiöst sugen på att få göra denna tävling nån gång i livet. Man märker hur svårt han har att fånga in och beskriva alla känslor kring att göra denna segling.  

Intressant kalenderbitar-info är att det fortfarande är fler människor som varit i rymden, än som ensamseglat nonstop runt jorden....

   

.

Om vänern , del 2

Att segla över Vänern är inte bara privat nostalgi, det är också att resa i ett märkligt innanhav som är Europas tredje störst sjö. Tänk att Djuröarkipelagen med sina trettiotal (av totalt 23,000 !)  är en Sveriges mest isolerade skärgårdar. Mitt i landet. Och att det finns dovhjortar där....nästa  gång ska jag segla dit och spendera några nätter där i nån fin naturhamn. Förhoppningsvis en dag utan krabb sjö som slår som väggar mot båten...det blev bara för mycket igår. Otäck sjögång, bland det märkligaste vågmönster jag seglat i. Vågorna utanför Kristinehamn var så branta, korta och höga att båten ramlade ner från topparna ner i vågdalen med våldsam kraft,  för att i samma ögonblick få nästa nästa våg i stäven. Konstigt. Har som sagt aldrig upplevt nåt liknande.  Jag gav upp, igen.  Pinkryss i tretton sekundmeter i den sjön med den båten är inget kul. Återkommer vid annan vindriktning och lugnare vatten...

”Jag glömmer aldrig den morgonen då jag kom upp på däck för att hiva min slagg i sjön. Runt om vatten, bara vatten. 

Vi sågo inte land. Det hade jag inte tänkt mig. Den väldiga morgonhimlen slog i ögonen och valvet låg med renrandad horisont precis som ute på Nordsjön. 

Visserligen varade det bara några timmar, så döko granar upp ur sjön. De stod där på en udde och blåste och susade, men ändå - det blev en slagghivarläxa. Jag blev rörd av detta lilla hav. Vänern är ett oförgätligt vatten.”

(Harry Martinsson ur ”Kap Farväl”.)

"The lovely thing about sailing is that planning usually turns out to be of little use"
- Dom Degnon

.

Farvatten & modersmjölk

Back to the roots i Vänern, 32 år senare.  Här lärde jag mig segla (..eller..njaa), här slog jag runt 360 grader med en engelsk fällkölsbåt i tjugo sekundmeter och räddades i sista sekunden av den kvinnliga kaptenen. I detta vatten lärde jag mig simma, drömma, byggde tokfarliga flottar och drog till sjöss. Jag fångade min första gädda här, kokte den i skymningen över öppen eld vid sjön, här jumpade vi på isflak på vårarna och plurrade och klarade oss mirakulöst varje gång.Kort sagt här blev jag till som människa bland 23,000 öar och kobbar, och på en strand här en ljummen julikväll 1971 kysste jag min första flickvän. 

När jag nu gick ut från Kristinehamn i tolv sekundmeter hade jag glömt hur krabb och vild sjön kan vara när sydvästan tar sats åttio sjömil söderut och bygger märkliga spetsiga vågformer som slår brutalt mot små seglare. När båten för tredje gången slängdes framlänges ned i en vågdal tröttnade jag. Satt helt fast vid rorskulten, kunde varken fika, äta eller kissa. Så fort jag släppte lovade denna hyrlånade Trisskryssare upp och la sig tvärs vågorna och rullade väldigt obehagligt. Jag fick bekräftat min försmak för långkölade västkustbåtar eller engelska midgetcruisers. Dom påverkas inte speciellt av den här typen av sjö, bara guppar vidare lugnt och behagligt. Å andra sidan är det lyxigt att segla en båt med inombordar-diesel, toalett, ståhöjd i ruffen och akterkabin. T.o.m ett kök som påminner om det därhemma !  Som en flytande sommarstuga.

Tyvärr lyckades Youtube sabba ljudet på detta klippet

Den sympatiske Seglar-Bengts lätt bedagade men charmiga Trisskryssare

“I hear lake water lapping with low sounds by the shore. . . .
 I hear it in the deep heart's core.”

  William Yeats

.

Maxi India

Om två månader reser jag till Indien för jobb, och förhoppningsvis lite segling också. Känns fantastiskt att återvända till det som i själen känns som mitt andra hemland. Har dock aldrig seglat där, och upptäcker nu att bortsett från fiskare längs kusterna är segling ingen stor företeelse. Inte så märkligt, i ett land som de senaste femtio åren försökt utvecklas och hämta sig efter århundraden av kolonialt förtryck och vanstyre.  

Efter att ha surfat runt efter info så hittade jag till slut en klubb i Chennai ( Madras) i Tamil Nadu på sydostkusten där det seglas två stycken Maxi 77 !   Man undrar hur dom har hittat dit...Lite märkligt, Maxi 77 byggdes i den stad jag till stor del växte upp, i Mariestad vid Vänern, där jag också lärde mig segla i tonåren. Eftersom vår familj inte hade råd att köpa egen båt, så minns jag hur jag drömde om att en gång kunna äga en egen Maxi 77:a. 

Annars försöker jag nog hitta en båt i Kerala, som jag tycker är en fantastisk plats. Vackert, vänligt, och en delstat som lyckats bygga upp en (med indiska mått mätt) blygsam välfärd. Hög läs-och skrivkunnighet, lägre spädbarnsdödlighet, färre tiggare och generellt en känsla av något mindre fattigdom. Och även om några enstaka händelser har fläckat ned "the communal harmony" de sista tio åren har Kerala en befolkning av kristna, muslimer och hinduer som levt sida vid sida utan större motsättningar sen århundraden.

Sen gör det ju inget att det är tjugofem grader i vattnet och tjugosju i luften och världens finaste stränder...

"Whenever I find myself growing grim about the mouth; whenever it is a damp, drizzly November in my  soul;...then, I account it high time to get to sea as soon as I can."

Herman Melville

So long, sailing racers

Sista tävlingen för säsongen..? Lite vemodigt, även för ett team som gjort det till en upphöjd konst att lägga sig sig långt bak i fältet och konsekvent nästan alltid slutat sist! Dock alltid med en stor portion asgarv och leenden, vi är nämligen så goda människor att vi vill glädja alla andra seglare genom att se till att dom placerar sig bättre än oss....
Sista tävlingen skedde i bara några få sekundmeters vind. men till en solnedgång lika designad som ett omslag på Jehovas Vittnens månadsblad. Nästan surrealistiskt vacker, ett färgspektra som naturen presenterar bara om hösten över Västkusten. Som ett sista fyrverkeri från ett hav som alltid är lika oförutsägbart i sin skönhet, sin ibland brutala sjö och poetiska uppenbarelse.

Snart är Team Tralalalala back in business. I ett farvatten nära dig. Till våren skall vi åter göra Långedragsviken osäker.

Själv ska jag kanske segla på Vänern nästa vecka. Förhoppningsvis. Och i december blir det segling i Indien !! 

"Robo-capitan is workin..."

Youtube-klipp med en Hurley 22 som seglar på Balaton, centraleuropas största sjö.

Dom har tänkt ungefär som jag gjorde med min Hurley 18, "soloseglarkonceptet". Det mesta av fall och trim draget till sittbrunnen, stor fast aktermonterad solcell, och Autohelm 800 autopilot. Det är den han refererar till ungefär en minut in i filmen och som han kallar "Robo-Capitan" !

Denna H22:a är , precis som vännen Hans-Eriks båt, byggd på South Coast Marine  och inte på Hurley-varvet. Det innebär också att den är producerad efter 1974. Det året lades Hurley Marine ned, men SCM bibehöll den höga Lloyds-klassade standarden på skrov, köl etc. Idag kan du forfarande beställa din Hurley 22:a, formarna ägs idag av Blaxton Boats. Båten har producerats oavbrutet i 45 år, sedan 1964 !

Undrar om man kan beställa årets Bavaria 31:a år 2054 ..... ;-)

.

Efterskörd

Sommaren går sakta och omärkligt över i höst, lite kylslagna nordvästliga vindar sveper in över kustbandet.. Ljusflödet bländar ner, naturen går sakta in i meditation ...Det är vackert, vemodigt, och en viskning ljuder över havsvidderna ..-"kom hit ut till det oändliga blå, naturvikarna är tomma och befriade..."  

Nu är vinden är stadig och i hamnar tar människor sig tid till ett samtal i ren förvåning över att någon kommer inseglande vid denna tiden på året. Mina bästa upplevelser till havs har jag haft på hösten och vintern,  och naturen kan verkligen vara helt magisk då..

En septembermorron 2008 i Bua fiskehamn när jag seglade söderut under några dar

Och en dag varje höst infaller till slut en dag då denna låten känns sann och liksom bara stämmer så perfekt ...  

(skön bild där Jim Morrison sitter tillbakalutad mot bom och storsegel..)

Morning found us calmly unaware,
Noon burned gold into our hair,
At night we swam at laughin' sea
When summer's gone, where will we be?

-The Doors

.

Modiga mindre midgetcruisers

James Baldwin, en av världens främsta världsomseglare, har skapat en lista på sin hemsida över äldre båtar under 32 fot som han anser vara sjövärdiga för ordentliga offshore-äventyr. Det mesta är långkölat, rejält och ekonomiskt överkomligt , dock saknas naturligtvis en del båtar, bl.a finns inga Hurleys med på listan. Han har också kommenterat de flesta båtarna:

http://atomvoyages.com/articles/boatlist.htm

"Twenty years from now you will be more disappointed by the things that you didn't do than by the ones you did do. So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor. "
Mark Twain

.