Folkbåt versus Hurley

En dag på sjön. Fick några rejäla duschar i den hårda vinden och genomförde några strakbenta danssteg på däck i den tidvis oroliga sjön, men fantastiskt kul segling trots trassel med storseglet. Mötte Kennet och Folkan ute i fjorden och vi länsade hemåt tillsammans, bort från det annalkande busvädret.

    

.

Little helmsman

Isak tog över rodret stora delar av dagen idag och kryssade hur stabilt som helst med lugna och bestämda roderkorrigeringar. Nästan rörande att se med vilken otrolig koncentration och hängivenhet ett barn försöker bemästra utmaningar. Och intresset för märken, navigering, lanternor, sjöräddning, båtar är monumental och frågorna haglar. Imponerande också hur snabbt skolan lyckats släcka denna hunger efter nya erfarenheter och skapa prestationshets och olust inför kunskapsinhämtning.

En annan fin sida av att segla med barn är att dom tvingas ha tråkigt. Bara vara. Göra ingenting. Och till slut ser man dom njuta av det. I en värld som är dränkt i Playstation, fritidsaktiviteter, Transformers, online-spel, filmer, musik, Pokemon-kort och en miljon andra produkter som verkar finnas där i nån slags total fobi för att inte vara stimulerad under samtliga minuter av barnets vakna tid.

Men på sjön blir dom lätt hängande över mantåget och räknar maneter eller bara sitter och styr. Eller glor. Eller går ner i ruffen och vilar.Och ibland uppstår nån slags ordlös varm gemenskap därute, vi säger inte så mycket, men sitter bara och liksom trivs. 

.

Viskande vindar och märkliga manicker

Först somnade motorn mitt i rännan ut från marina och tvärvägrade starta. Som tur var blev vi utbogserade av Anna, Kennet & Malvas fina Folkbåt. Sen dog nästan vinden, men till slut lyckades vi nå Hellesö efter frustrerande kryss i två knop. Efter en fin dag därute länsade vi hemåt med spirade segel tills det mojnade fullständigt. Och pappakapten Knäont blev sur på vinden och klättrade upp i masten av ren leda. Sen startade motorn och gick perfekt som inget hade hänt. Det måste bo konstiga andar i alla mekaniska grejer. Dom lever liksom nåt slags helt eget obegripligt liv ibland, dessa maskiner.

Schack till sjöss- ett helt okej botemedel mot sega länsar och känslan av att inte röra sig framåt överhuvudtaget.

.

Mantrat för dagen...

...är reva i tid. Och det gjorde jag innan jag gick ut idag. Och mycket riktigt stack det iväg plötsligt upp till 13-14 sekundmeter och jag gjorde bra fart bara för stormfock och revad stor. Riktigt hårt därute och på VHF:en hördes obehaglig nödtrafik. 
Till slut gav jag upp försöken att kryssa mig ut ur fjorden när sjön började bygga och  jag vände och insåg att jag fick glömma min ritual. Som alltså numera är ett rejält yoga-pass på fördäck, medan autopiloten styr, vid varje seglats. Men det var som sagt bara att glömma den här dan. A man's gotta do what a man's gotta do. Och det var att styra båten idag, autopiloten hade inte en chans.

     

Fiskljusen spejade som vanligt från lilla fyren när jag passerade, den är fantastisk, och lika fantastiskt är att fiskljusarna är tillbaka igen nu efter alla år av miljöskador från tungmetaller som gjorde att deras ägg blev för tunna. Men naturen har reparerat sig efter att industrin sanerades från utsläpp av dessa gifter, och det gick fort för många rovfåglar att komma tillbaka. Om vi väljer att ta ekologiska hänsyn så kan naturen helas. Kanske mycket snabbare och mer fullständigt än vad vi tror. Jag blir jävligt glad av allt detta och fiskljusen är både mäktig, vacker och en påminnelse om att det aldrig är kört.

."The sail, the play of its pulse so like our own lives: so thin and yet

so full of life, so noiseless when it labors hardest, so noisy and
impatient when least effective."
-Henry David Thoreau

.

Vår stund på jorden

Skitvädret har belägrat kusten för ett okänt antal dagar framöver...och jag och barnen flyger drake och går på bio istället.  Och jag sitter och minns  förra årets seglingar.  

En kväll i slutet av juli och jag och lille Leon seglar själva i det milda sensommarljuset mot yttre kanten av fjorden. Leon visar sig vara en rorsman av hög klass och styr båten i säkert tre-fyra sjömil genom det marina reservatet. Vi ankrar upp för natten i en naturhamn och trots den sena kvällen är det fortfarande tjugofem grader i luften. Just när vi lagt till mojnar vinden av, och ensamma på ön hoppar vi nakna i västerhavet vid en liten strand. Vattnet är alldeles ljummet och vi badar och badar ända till det mjuka skymningsljuset faller och stillheten är total bortsett från en och annan sjöfågel.  Till slut går månen upp och vi vandrar i tystnad hand i hand tillbaka över klipporna till båten för att krypa till kojs.  Närvaron så fullständig, livet så självklart och så vackert bara här och nu. En av dessa ögonblick när man hamnar mitt i livet, det som Cornelis besjunger som .." vår dans på jorden". 

Vi måste skapa oss många fler sådana stunder, nära naturen, nära varandra.  Skapa mellanrum bortom digitala kalendrar, optionsaffärer, skrikande löpsedlar, buller, karriärshysteri och meningslösa dokusåpor och ställföreträdande kändisreportage.

Livet är för viktigt. Livet är nu.

"For the truth is that I already know as much about my fate as I need to know. The day will come when I will die. So the only matter of consequence before me is what I will do with my allotted time. I can remain on shore, paralyzed with fear, or I can raise my sails and dip and soar in the breeze."
Richard Bode: "First You Have To Row A Little Boat"

.

Behov eller begär

Ibland rycks jag iväg i ett häftigt sug efter större båt. Också ångrar jag mig när jag inser att jag har precis samma utsikt, badar i precis samma hav och seglar över exakt samma vatten i min micro-cruiser som om jag skulle äga en Hallberg-Rassy för fyra miljoner.

Men, ibland bryter jag ut i svår leda och förbannelse av att alltid slå skallen i rufftaket på min campingliknande lilla oceankryssare, och att alltid krocka med eventuella gastar i sittbrunnen när man ska över stag. Och visst vore det skönt att ha lite mer än 1,3 ton i skrovet när sjön är bråkig och hård.

I och för sig skulle jag aldrig aldrig köpa en ny båt eftersom världen dräller av fina begagnade båtar. Det senaste objektet för detta är en Van der Stadt Rebel 41. 

Rebel 41 !  Bara namnet får sjöbenen att börja darra lite av drömmar och milt uppror mot alla icke-ekologiska sätt att transportera sig. Drömmar vävda av en strävan bort från det småborgerliga schemalagda, materialistiska, karriärslystna och statuskåta liv de flesta av oss i västvärlden lever. Och som jag blivit svårt ointresserad av.

Rebel 41.  En skuta att flytta ombord på och aldrig återvända.  Den byggdes på 60-talet och är nästan samma båt som Naomi James ensamseglade nonstop jorden runt med 1977. Bortsett från att hennes båt var fyra meter längre.  Rebel 41.  Den befinner sig bara 300 sjömil och fyrahundratusen kronor bort. Till salu i en sydbrittisk marina sedan ett par månader. 

Jävligt lockande. Men behöver jag den?  Eller begär jag den bara? Och sen då,  när den skall skrapas, målas, hittas plats för......hmmm....

Go with the flow

Kasta in handduken kallas det väl i boxning. Bara att inse att jag inte kommer att kunna kryssa mig upp till Tjörn och vidare norrut denna veckan. Inte med 2-4 sekundmeter i näsan, det är som att cykla i uppförsbacke med handbromsen på. 

Lika bra att gå söderut istället, det är väl lika vackert i Halland? Dessutom mindre trängsel på havet, fantastiska fågelmiljöer, gröna öar och kobbar, och närmare Anholt om vindarna vill. Och så är det inte så många platser man man blir väckt kl 5 av en säl som leker och plaskar runt båten ! Svajankring är grejen. Ännu längre från hamnar och motorbåtar och bullrig s.k. civilisation, och då kan man träffa sådana här lekfulla som ser till att man får uppleva gryningen.

                                                                      

                                                          

.

Lerkil...ständigt detta Lerkil

Båtar har olika smak. Rawwan vill definitivt inte kryssa i mesvindar.  Hon vill ha halvvind från sex och upp till kuling. Jag skulle gå norrut idag trodde jag. Nordliga, mycket lätta vindar. Till slut efter femton sjömil fick jag gå in i Lerkil som flera gånger förr, och då seglade jag närmast baklänges i två sekundmeter. 

Jag har angjort Lerkil på grund av halv storm, på grund av bleke, på grund av rak motvind...och Lerkil kan vara som den där busshållplatsen man råkar hamna på av misstag vid fel tid av fel anledning. Trist, grått som en östtysk industritomt på sjuttiotalet och så har dom mage att ta 120 spänn när det inte ens finns duschar i hamnen. Dessutom känns det som det alltid blåser ostlig störig skvalpig vind på natten i Lerkil. Verkar vara lag på det här.

Annat var det igår, på svaj utanför Brokö dit jag nattseglade i en mild magisk svensk högsommarnatt med en karmosinröd himmel som aldrig tycktes mörkna helt. 

En fantastisk stillhet och det kändes som det kunde varit vilket århundrade som helst. Inga ljus från civilisationen, inga ljud bortsett från fåglar...inga båtar, inte ens några flygplan hördes. Nära-livet-upplevelse.  Jag tänkte på Joshua Slocum hur han måste ha upplevt världen när han seglade jorden runt på 1880-talet. Nån slags oskuldsfullhet, så mycket natur, så lite kultur. 

Jag skulle verkligen vilja uppleva det. Men för att få en längre sådan erfarenhet får man nog segla nordostpassagen eller ge sig mitt ut på Stilla Havet.

Svajankring är annars min nya grej. Underbart att somna och vakna mitt i havet. Känns väldigt tryggt med det nya Delta-ankaret. En pryl som känns som ett genuint behov, inte bara nåt man "vill ha".

           Träffade ett gäng sjökor häromdan i fjorden   

.

Hårda killar seglar H-båt

Tre män i en båt. Jag och M & K skall tävla Tjörn Runt i augusti  och var på träningspass idag i södra skärgården. H-båten går som som en raket i vissa vindar jämfört med min gamla Hurley. 

Väldigt kul att segla tillsammans också ! 

Det mesta gick fint bortsett från att spinnakersegling är nåt helt nytt och märkligt. Lite som att gå på lina i fyrtio kilometer i timmen, men till slut länsade vi snabbt och vackert in mot Hinsholmen . 

We are tied to the ocean. And when we go back to the sea, whether it is to sail or to watch - we are going back from whence we came. 
John F. Kennedy 

.

Mindful sailing

Min förra båt, döpt av en dansk tidigare ägare, hette Prana. Namnet Prana, som betyder livskraft på sanskrit, är ju ett centralbegrepp i vedanta och även inom buddhismen, och jag undrar fortfarande vem denne märklige danske seglare är som namngav mitt lilla skepp.  Ännu märkligare är att den engelska segelbåt jag ägde dessförinnan, var döpt till Rawalpindi ! 



I den pakistanska staden Rawalpindi kan man se och uppleva de äldsta buddhistiska lämningarna i Asien. Och på något sätt så kunde denna lilla midgethavskryssare tolkas som en buddistisk karaktär, bärande ett slags stoiskt lugn. 
Även i den mest grova havssjö och hårda kuling seglade hon fram till synes oberörd trots sin litenhet . När jag vid den tiden läste på om buddhismens förhållande till hav och oceaner fann jag en boddhisattva. Alltså, ungefär ett skyddshelgon, för att tala i västerländska termer. Hon hette Kvan Yin och dök upp på 900-talet i Kina i buddistiska och taoistiska strömningar. Hon är ,  "...the patron of all sailors, a godess of compassion and invokating vegetarianism and often depicted as sitting alongside the Buddhas..." ! 

Och segling omfattar ju i sig ett slags  "mindful perspective",  för är man inte närvarande i det man gör i nuet så kan det verkligen gå åt pipan, med besked. 
Man seglar faktiskt bokstavligen med livet som insats långt därute i det stora blå. Och själva kärnan i seglande är ju på nåt sätt en förhöjd och fördjupad närvaro. 
Sen kan man ju i och för sig segla på alla möjliga sätt, som t.ex den svårt berusade man som en natt förra hösten kryssade fram och tlllbaka utan lanternor i hamnen här nere bland Danmarks-färjor och containerfartyg. Han var så vältankad när kustbevakningen till slut fick stopp på honom att han fick lyftas över relingen. Eller så kan man segla som de som ligger i Smögen i juli i hyrda lyxiga Bavaria 42:or, och som i hyrkontraktet skrivit på och lovat att dom inte ska lämna hamn!

I USA finns den rolige och zenbuddhistiske seglaren ZENZEKAI och hans blogg, och flera legendariska långseglare beskriver ett buddhistiskt förhållningsätt i deras berättelser.  

Som t.ex James Baldwin som seglat många varv runt jorden sedan 1981. Han blir så fylld av vördnad för planeten och haven när han seglar och mediterar sig över världshaven de första åren, att han slutar t.o.m. fiska för att inte göra skada något levande. Här är han på sin Triton 32:a "Atom". 

En annan legendar och andlig filosof är ju Bernard Moitesser som var på väg att vinna världens första jordenrunt-tävling 1969.  Han vänder båten när han rundat Godahopps-udden och seglar flera varv till runt planeten istället de kommande åren. Han känner sig mer och mer i enhet med naturelementen och ser tävlingen som alltmer banal jämfört med vad han kommit fram till och upplevt därute på oceanerna.

"My real log is written in the sea and sky; the sails talking with the rain and the stars amid the sounds of the sea, the silences full of secret things between my boat and me, like the times I spent as a child listening to the forest talk."

Bernard Moitesser lever sina sista år i Franska Polynesien och blir så småningom allt mer engagerad i kampen mot provsprängningarna av kärnvapen i Söderhavet, precis som vår svenske Bengt Danielsson.

Bernard Moitesessier går bort 1994, sjuttio år gammal, och han ligger nu begravd i Bretagne.

Moitessier, l'homme libre (2/2)
by cheri-bibi

“And like a sailor’s knowledge and deep respect for the sea, these people will need to know when to "turn the ship" and when to let go. Skillful in utilizing the "winds of these times", they will have me as their sail." 

Kuan Yin (5-04)

.

Investera i den svarta lådan....

"Some boats seem to be more seaworthy than others. They survive storms unscathed where others get into serious trouble. Is this just luck? No, it's work.

Every boat has an invisible black box that stores good-luck points. You earn a point every time you check the rigging before setting sail. You earn points for taking a shore bearing after you've anchored. Points pile up when you change the engine oil on time and buy new batteries for the GPS. 

In short, every seamanlike precaution you take, every little bit of maintenance or checking you do, especially on dark rainy nights when you'd rather be in your bunk, every bit of pre-planning on the chart, earns another point.

In times of stress, when you're caught in a storm and you've done all you physically can, the points are cashed in as protection. You can't control their withdrawal. They withdraw themselves as needed.Boats that have no points in the black box will later be described as "unlucky" and 'unfortunate.' But those with points to expend will survive the same conditions.

The black box will take care of you. 

All you need to do is keep it topped up. "

ur en artikel i Small Crafts Advisor

.

Vem vill inte ha en Flicka ?

Detta måste vara den finaste midget-cruisern som skådats. Pacific Seacrafts tjugofotare Flicka, konstruerad 1972. 

En båt för oceaner trots sin litenhet, endast två fot större än min Hurley. Den är som en Havsfidra som drabbats av design.

Tyvärr har jag hittills inte funnit någon med en prislapp under tjugotusen dollar, och dom finns nästan uteslutande i USA.

.

 

Mer segel än i hela vår marina

Jag brukar inte bli imponerad av båtar vars förtöjningslinor är ungefär lika stora som min sittbrunn, men detta tycker jag är vackert.

Hon dansar fram drömlikt över havet. Se hur stäven liksom bara mjukt men bestämt flyttar undan enorma vattenmassor utan att tappa fart, totalt i samklang med sitt element.

Dessutom är det betydligt bättre ur ett ekologiskt perspektiv att människor fraktar sig själva över Atlanten på det här viset än att dom flyger. Undrar hur det känns att segla en sådan här jättebåt?  Om man tappar kontakten med vattnet och själva närvaron....eller om det gör upplevelsen större?

Om nån skulle känna sig sugen i sommar så kostar hon 400,000 $ , dvs nästan fyra miljoner kronor per vecka att hyra...

" But the ship, the immortal ship! O ship aboard the ship!
Ship of the body, ship of the soul, voyaging, voyaging, voyaging "

Walt Whitman

Mer grönt än i Grekland

Idag utackorderades barnen och J följde med ut på dagsegling i rena sommarvädret. Vi tränade "mental och fysisk lutningstolerans " (!)  ,  och havet hade för dagen en speciell design, carpirinja-grönt kanske, som om nån råkat spilla hela fjorden full med karamellfärg. Vem behöver resa till Santorini när vattnen ser ut så här och vinden är alldeles varm och smekande i tio sekundmeter. Båten forsade ut mot Kattegatt i fem-sex knop och vi ankrade upp på en liten öde i havsbandet.  Efter det en uppiggande pin-kryss tillbaka till marinan. En trerätters seglingsmeny liksom.

Första gången jag kryssade med en segelbåt var i barndomen, nån gång på sextiotalet. Men jag kan ännu ibland haja till på att man faktiskt kan segla mot vinden...en smula magiskt är det forfarande. Lite som att hoppa fallskärm uppåt.

"The sky and the strong wind have moved the spirit inside me

till I am carried away trembling with joy"
-  Uvavnuk

.

Mer lyx än i Pakistan

Idag fick Rawalpindi rinnande vatten. Det är mer än vad en del människor i den pakistanska staden Rawalpindi har. Detta vet jag eftersom jag råkar ha varit där.  Nu är ju Rawwan inte döpt efter denna stad, utan den förre ägaren som var militärhistoriskt intresserad och döpte båten efter den engelska jagare som sänktes av tyskarna 1942 !

Ska man verkligen segla en båt med namn efter den stad där Benazir Bhutto mördades eller efter ett redan sjunket fartyg...

Anyway, nästa vecka får hon diskho anslutet till en ledig genomföring. Lyx.

Dessutom gjorde vännen Christian världen lite klarare genom att berätta att det fyrkantiga stuvutrymmet där jag placerat batterierna i själva verket är byggt för portapotti-toa !  ...Har alltid undrat över formen på det där utrymmet !  Nästan lika stor aha-känsla som när Hans-Erik flyttade fockens skotning till rätt sida av vanten !   ... innan blev det en stor påse på förseglets övre del....

Nu ska jag i alla fall flytta batterierna och installera dass. Vad ska man satsa på sedan ?  Tapas-restaurang i förpiken ?  Curlingbana på skarndäck ?  Alla förslag mottages med tacksamhet från ägaren till världens största micro-kryssare..

 

"They that go down to the sea in ships, that do business in great waters; 

These see the works of the Lord, and his wonders in the deep. "

Psalms, 107:23-30

.

Mobilfilmsegling

Igår, syd om Fjordskär. Kennet filmar från Folkbåten

.