LOOK MUM, NO HANDS !

Äntligen är Rawalpindi tillbaka på de sju haven! En ny extra-skipper som döptes till Helmer mönstrade dessutom på idag. Heter egentligen Autohelm AH800 och är en fantastisk besättningsmedlem som varken sover, äter eller klagar och bara behöver några ampere 12V-ström. Plötsligt kunde kapten Knäont gå ner i kajutan och hämta kaffe, kolla sjökort eller bara slappa. Vem uppfann autopiloten? Skulle man gärna bjuda på en god singlemalt och ett samtal om hur befriad ensamseglaren blir med en sån kompis. Trimma segel, kolla fåglar, lyssna på radio, bre smörgåsar....
Helmer höll kurs rakt ut genom fjorden i kraftig kryss sådär 7-8 sjömil och gjorde det med precision på ett par grader. Vilken kille!





Fint att Hurleyn har ett främre ruff-fönster, perfekt att hålla utkik genom. Dessutom var det premiär för stormfocken av nästan plåt-dacron, "Stocken" kallad, som också visade sig fungera perfekt. Det tillsammans med ordentligt rullrev på storen gjorde att tio-tolv sekundmeter, femton i byarna, inte alls blev jobbigt.




Vindarna norr om Varberg enligt WindGuru, stämmer ganska bra med vad jag uppfattade på väg ut mot Nidingen




Tll slut blev det ändå för blött i ösregnet, måste köpa ett riktigt sjöställ, och när sen vinden började bli väl hård var det dags att gå tillbaka och parkera Rawalpindi för denna gång. Brotchade lätt när jag seglade hem och stagvände lite uselt. Pulsen gick upp i hundratrettio och jag insåg att jag måste vara skärpt med storskotet när det braxar i så håret håller på att blåsa av.

När jag var tillbaka i hemmahamn sprack himlen upp och vinden gick ner....too late

BÅTAR SKA INTE FLYGA

Äntligen. De stabila pojkarna på marinan fick nyrenoverade Rawalpindi att sväva och släppte ned henne i det stora blå utan så mycket som ett litet skavsår. Och när hon fått premiärbada för detta år upptäckte jag att hon läckte ! ...eller snarare släppte igenom en droppe då och då i ena genomföringen för självlänsen. Marginellt. Lite som en droppande näsa. Och det kan jag nog leva med, men nästa år skall jag byta alla genomföringar. Nu får det räcka för i år med omplastat roder, nymålat däck samt all yttre teak oljad och lackad 5-10 lager.

Så fort motorn är tillbaka från service ska jag segla ! ...och sväva som Rawalpindi mot himlen. Varenda cell i kroppen skriker efter Kattegatt, fåglar, tid, natthimlar. Havet är den sista vildmarken. Inget inträde, inga gränser och garanterat stressbefriat. Snart är jag där. Snart.