onsdag 3 december 2008

Shaken, not stirred...

Rawalpindi bortrövad av pirater..?!  Hade hon gått till botten i hamnbassängen....eller slitit sig i den ostliga vinden och tuffade nu fram ensam och glad endast för riggen över Kattegatt....stulen..? 
Seriously, vem stjäl en Hurley 18?  En seglar-masochist som uppskattar båtvärldens trångaste ruff och en midgetkryssare med varken toalett eller ståhöjd som knappt kan prestera över fem knop ens surfande nedför stora vågor..?.  
Iofs skulle det kunna vara någon som visste vilken potentiell långseglare och stabil oceanskuta Hurleyn faktiskt är...men, nej knappast.  Den statistiska sannolikheten för att nån stjäl just Rawalpindi är nog ungefär lika stor som att månen skall krocka med jorden. Eller hade fjordens lokala variant av Bermudatriangeln slagit till igen. Den som fick mina skruvar till fockskotskenorna att plötligt vara urskruvade och försvunna mitt under en segling? Njaa...kanske inte.. 
Så var fan är min båt...??



Allt började ju så bra. Jag hade packat ullsockar, gps, franskt russinbröd och överlevnadskängorna och var rejält entusiastisk inför ett par vinterseglingsdagar på Kattegatt.  
Hade varit nere och fått igång den gamla Evinruden förra veckan och laddat för kommande seglingar under vintermånaderna.
Såg verkligen fram emot att stoppa in mig själv i flytoverallen, sätta autopiloten på 195 grader mot sydväst i halvvind ut genom fjorden, ner och koka kaffe och sedan mellan Onsala Malö och Nidingen ställa om till ungefär 310 grader nordväst och slör i riktning mot Hallands Svartskär. Kanske gå in och ankra upp bakom Onsala Öckerö och laga till het grönsakssoppa med chili och färsk basilika. Blev inte riktigt så. 
Det blev E6:an tillbaka till Götet i en Citroen XM istället.  Jag hittade nämligen Rawalpindi stående på land. Nån slags missuppfattning med hamngubbarna och båten hade lyfts för några dagar sen. Nåväl. Insha'llah. Nu kan jag iaf fixa de smått hotfulla skrovgenomföringarna. Och redan nu börja förbereda Rawalpindi för en lång vårsegling som jag ska ge mig själv i förtidig 50-årspresent med generös tillåtelse från resten av familjen.
Hon var iaf inte borta, sjunken eller stulen.
Blev en smula skärrad när jag såg mig själv som båtlös under en kvarts förvirring där på marinan. Flaxade runt på bryggorna som ett sjöspöke med intensiva funderingar på försäkringsvillkor och vilken båt jag skulle köpa om nu Rawwan var borta. Det bara blixtrade innanför pannbenet parallellt med känslan av hur mycket jag gillade denna minimala lilla havskryssare som återfört mig till havet efter så många år utan segling.
Shaken, and a bit stirred.




"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia"
Joseph Conrad



.