Kulingen och Mysingen

Plaskade runt i Stockholms ytterskärgård i helgen med H-E:s Hurley 22. Mustig segling i allt från regnigt mörker med trasiga lanternor till 13 sekundmeter och tvåmetersvågor på Mysingen. Men mycket sol också och väldigt fina havsvikar i stiltje. Då och då minnen från Saltkråkan på brusig svartvit TV i barndomens 60-tal.
Farvattnen och naturen där är klart insjö-designad, men ändå vind och vågor med havskaraktär. Som knäckebröd med lite spetsig fransk getost...eller fallafell med lingonsylt.
Och ibland upplever man ett kvällsljus som slår in mellan martallarna på de små öarna och får ljungen att brinna och skimra i skymningen.

Söndagen bjöd på en bra bit över tio m/s och halvvind med rena racerloppet över Mysingen. Mötte en H-båt med en ensam rorsman som seglade nästan stående i sittbrunnen, båten lutade säkert fyrtio grader i den brutala vinden.

                                                                                                                                                                                                                                      

Ankrade just utanför Hårsfjärden vaknade vi en gång mitt i natten av att båten rullade våldsamt, utan att vi hörde ljud från någon annan båt. Ryska ubåtar på besök nu igen ? En val...? 

Konsten att komma nästan sist...

...och ändå vara gladare än innan  :-)   Premiär i Tjörn Runt igår, en av världens största segeltävlingar.  Man kan väl säga att Team Truddelutt var mer entusiastiska än professionella, men so what, och dessutom hade ingen av oss tävlat innan. Vi landade på plats 434 totalt... :-))   Förutom att en annan båt höll på att kvadda oss så hände ingenting dramatiskt när 500 båtar skulle iväg på morronen. Och trots att det blåste 14 sekundmeter nordväst om Åstol med grov sjö, och att några hade drabbats av mastbrott, någon gått på grund etc, så skadades tydligen ingen under tävlingen. 

En IF kämpar för att köra om oss...
                                        

Värre blev det idag, när vi skulle gå ner mot Göteborg från Nordön....16-17 sekundmeter med 20-23 i byarna enligt väderdatan, mitt i detta går GPS:en sönder...oops... Nästan lite väl rocknrolligt för mig emellanåt trots ett rev i storen och skicklig rorsman....

Och däremellan som vanligt fantastiska naturupplevelser och känslan av att jag trivs egentligen bäst i en båt, under lite primitiva förhållanden med närhet till havet och känslan av att finnas i en oändlig helhet av ljus, vindar och denna ständiga föränderlighet och tvingande av ens vilja att följa naturens krafter. 

.

BYE BYE BOAT

Idag avslutar jag min kärleksaffär med Rawwan genom en bild från slutet av november 2007. Jag seglade ett antal klara soliga dagar i ett par minusgrader, och det var nog en av de finaste upplevelserna jag haft till sjöss. (Förutom att jag halkade omkull på isen på däck vid ett tillfälle). Inte det minsta kallt därinne i överlevnadsdräkten eller i polarsäcken om nätterna.  Däremot lugna jämna vindar över ett grönskimrande hav, och en naturen i en tyst och meditativ skepnad man sällan får uppleva. 

Och S/Y Rawalpindi fått en ny kapten.  Anton and his german crew kommer fortsättningsvis att styra henne ut på nya vatten. Känns bra att just detta sympatiska par köpte båten. Må dom få vackra äventyr.

Så...vad nu ?    ...hmmm...jag har tittat på några Albin Viggen och upplevt både bu och bä.  Lite själlös båt...?  Samtidigt fina utrymmen. Men det är helt klart svårt att växla från en så personlig, charmig och trygg liten skuta som Hurleyn.  Så många andra båter har en tendens att kännas lite...plastiga.  Kanske blir det en Hurley 27:a så småningom...? 

En sak är ialla fall säker. Vilken dag som helst är jag back in business ute i det stora blå.....

.

Med en tår i ögonvrån...

...konstaterar jag att Rawalpindi är till salu !    Hon är helt enkelt för trång för den längtan jag har att göra längre seglatser med barnen. Hon är lagom för en eller två vuxna, men inte för en familj med två växande söner och en vuxen son. Så nu ska det bli en Hurley 22 eller någon annan 22-23 fotare. Eller kanske en Vega, 27 fot ?

Här är annonsen:    http://www.blocket.se/goteborg/Hurley_18__1969_22878465.htm?ca=15&w=3

Känns svårt att sälja med tanke på allt arbete jag lagt ned och hur mycket hon har gett mig de senaste åren....  ;-(

"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia"

Joseph Conrad

. 

Ett annat vatten

Eriksson, Ohlson & Blyme.  Vi seglade Vättern i helgen och Ohlson 22:an visade sig vara en oerhört sympatisk båt. Sittbrunn med size som en dansbana och innerutrymmen som en etta i Vasastan trots sina 22 fot. Dessutom väldigt fin balans i båten och när vinden till slut kom och vi fick upp maxgenuan så forsade hon fram.

Kul att segla i en ny sjö också. Alla vatten har sin egen karaktär och Vättern har en trolsk, lite mörk känsla som kanske har med det enorma djupet att göra, sjön har större djup än t.ex. Kattegatt. Det medför att vågkaraktären blir havslik vid sydlig vind när sjöarna får driv och kraft i över sextio sjömil som sen parar sig med interfererande lokal sjö som gör det hela väldigt gropigt, krabbt och svårseglat ibland. Och flera allvarliga olyckor har också skett genom åren vid plötsligt uppkommet oväder. 

Så här beskriver Folke Dahlberg, som beseglade Vättern året runt oavbrutet under ett helt liv, hur det är att segla förbi Omberg; 

" Vinden under branterna är ostadig och seglen blir oroliga. Den störs av fallvindar från 100 meters höjd och kan vara livsfarlig att segla under om luftmassorna är i uppror."

Själv har jag slagit runt trehundrasextio grader med en fällkölsbåt i en annan insjö, Vänern, och vet att vid plötsligt uppkommen hård kuling blir den insjön vansinnig, krabb med konstiga korssjöar och absolut lika svårbemästrad som vilken havssjö som helst.

Nåväl, denna helgen blev det i alla fall rena vykorts-seglingen. 

                                                           

“I hear lake water lapping with low sounds by the shore. . . .
I hear it in the deep heart's core.”

William Yeats

.