Äntligen hände det ! Efter två-tre års sura, kalla, regniga somrar bäddades Västkusten in i en närmast tropisk solig famn. Under en hel månad seglade vi i fina, oftast nordliga och nordvästliga, ljumma vindar och badade dagligen i tjugo-gradigt vatten. När vi till slut klev upp på land för en tur hem till tvättmaskinen upptäckte jag att vi knappt hade förbrukat några kläder, vi hade tillbringat veckor i shorts och badbyxor.
Nu är jag inte den som tycker att yttre omständigheter som väder och vind ska definiera temperaturen på humöret, men denna sommar impregnerade nog oss alla med ljus, värme och hopp. Eftersom S/Y Pranas favoritgren inte direkt är kryss, så gick vi oftast dit vinden blåste, och inga långa turer.
Faktum är att vi seglat några hundra sjömil, men bara mellan Björkö i norra skärgården ner till Hallandskusten. Och lika mycket bryggsegling som tid ute till sjöss.
Och tid i havet, oavsett var, är det som börjar få en närmast manisk prioritet för mig, en allt mer tilltagande besatthet av att få vara ombord, vara en del av det stora blå.
Märklig paradox att en relativt begränsad tillvaro "instängd" på en båt kan skapa den enorma frihetskänslan.
Att ständigt under en månad vara i kontakt med naturen, vinden, vattnet...och jag vill bara ha mer !
Världens bästa lilla seglarcrew !
Racing mot A och K:s nyinköpta. Junker vs IF 0-1....
Möte i monsunen...i snobbbrännan dök M upp med sin fina H-båt.
Efter vinterns renoveringsprojekt av ruffen.
