Go with the flow

Kasta in handduken kallas det väl i boxning. Bara att inse att jag inte kommer att kunna kryssa mig upp till Tjörn och vidare norrut denna veckan. Inte med 2-4 sekundmeter i näsan, det är som att cykla i uppförsbacke med handbromsen på. 

Lika bra att gå söderut istället, det är väl lika vackert i Halland? Dessutom mindre trängsel på havet, fantastiska fågelmiljöer, gröna öar och kobbar, och närmare Anholt om vindarna vill. Och så är det inte så många platser man man blir väckt kl 5 av en säl som leker och plaskar runt båten ! Svajankring är grejen. Ännu längre från hamnar och motorbåtar och bullrig s.k. civilisation, och då kan man träffa sådana här lekfulla som ser till att man får uppleva gryningen.

                                                                      

                                                          

.

Lerkil...ständigt detta Lerkil

Båtar har olika smak. Rawwan vill definitivt inte kryssa i mesvindar.  Hon vill ha halvvind från sex och upp till kuling. Jag skulle gå norrut idag trodde jag. Nordliga, mycket lätta vindar. Till slut efter femton sjömil fick jag gå in i Lerkil som flera gånger förr, och då seglade jag närmast baklänges i två sekundmeter. 

Jag har angjort Lerkil på grund av halv storm, på grund av bleke, på grund av rak motvind...och Lerkil kan vara som den där busshållplatsen man råkar hamna på av misstag vid fel tid av fel anledning. Trist, grått som en östtysk industritomt på sjuttiotalet och så har dom mage att ta 120 spänn när det inte ens finns duschar i hamnen. Dessutom känns det som det alltid blåser ostlig störig skvalpig vind på natten i Lerkil. Verkar vara lag på det här.

Annat var det igår, på svaj utanför Brokö dit jag nattseglade i en mild magisk svensk högsommarnatt med en karmosinröd himmel som aldrig tycktes mörkna helt. 

En fantastisk stillhet och det kändes som det kunde varit vilket århundrade som helst. Inga ljus från civilisationen, inga ljud bortsett från fåglar...inga båtar, inte ens några flygplan hördes. Nära-livet-upplevelse.  Jag tänkte på Joshua Slocum hur han måste ha upplevt världen när han seglade jorden runt på 1880-talet. Nån slags oskuldsfullhet, så mycket natur, så lite kultur. 

Jag skulle verkligen vilja uppleva det. Men för att få en längre sådan erfarenhet får man nog segla nordostpassagen eller ge sig mitt ut på Stilla Havet.

Svajankring är annars min nya grej. Underbart att somna och vakna mitt i havet. Känns väldigt tryggt med det nya Delta-ankaret. En pryl som känns som ett genuint behov, inte bara nåt man "vill ha".

           Träffade ett gäng sjökor häromdan i fjorden   

.

Hårda killar seglar H-båt

Tre män i en båt. Jag och M & K skall tävla Tjörn Runt i augusti  och var på träningspass idag i södra skärgården. H-båten går som som en raket i vissa vindar jämfört med min gamla Hurley. 

Väldigt kul att segla tillsammans också ! 

Det mesta gick fint bortsett från att spinnakersegling är nåt helt nytt och märkligt. Lite som att gå på lina i fyrtio kilometer i timmen, men till slut länsade vi snabbt och vackert in mot Hinsholmen . 

We are tied to the ocean. And when we go back to the sea, whether it is to sail or to watch - we are going back from whence we came. 
John F. Kennedy 

.

Mindful sailing

Min förra båt, döpt av en dansk tidigare ägare, hette Prana. Namnet Prana, som betyder livskraft på sanskrit, är ju ett centralbegrepp i vedanta och även inom buddhismen, och jag undrar fortfarande vem denne märklige danske seglare är som namngav mitt lilla skepp.  Ännu märkligare är att den engelska segelbåt jag ägde dessförinnan, var döpt till Rawalpindi ! 



I den pakistanska staden Rawalpindi kan man se och uppleva de äldsta buddhistiska lämningarna i Asien. Och på något sätt så kunde denna lilla midgethavskryssare tolkas som en buddistisk karaktär, bärande ett slags stoiskt lugn. 
Även i den mest grova havssjö och hårda kuling seglade hon fram till synes oberörd trots sin litenhet . När jag vid den tiden läste på om buddhismens förhållande till hav och oceaner fann jag en boddhisattva. Alltså, ungefär ett skyddshelgon, för att tala i västerländska termer. Hon hette Kvan Yin och dök upp på 900-talet i Kina i buddistiska och taoistiska strömningar. Hon är ,  "...the patron of all sailors, a godess of compassion and invokating vegetarianism and often depicted as sitting alongside the Buddhas..." ! 

Och segling omfattar ju i sig ett slags  "mindful perspective",  för är man inte närvarande i det man gör i nuet så kan det verkligen gå åt pipan, med besked. 
Man seglar faktiskt bokstavligen med livet som insats långt därute i det stora blå. Och själva kärnan i seglande är ju på nåt sätt en förhöjd och fördjupad närvaro. 
Sen kan man ju i och för sig segla på alla möjliga sätt, som t.ex den svårt berusade man som en natt förra hösten kryssade fram och tlllbaka utan lanternor i hamnen här nere bland Danmarks-färjor och containerfartyg. Han var så vältankad när kustbevakningen till slut fick stopp på honom att han fick lyftas över relingen. Eller så kan man segla som de som ligger i Smögen i juli i hyrda lyxiga Bavaria 42:or, och som i hyrkontraktet skrivit på och lovat att dom inte ska lämna hamn!

I USA finns den rolige och zenbuddhistiske seglaren ZENZEKAI och hans blogg, och flera legendariska långseglare beskriver ett buddhistiskt förhållningsätt i deras berättelser.  

Som t.ex James Baldwin som seglat många varv runt jorden sedan 1981. Han blir så fylld av vördnad för planeten och haven när han seglar och mediterar sig över världshaven de första åren, att han slutar t.o.m. fiska för att inte göra skada något levande. Här är han på sin Triton 32:a "Atom". 

En annan legendar och andlig filosof är ju Bernard Moitesser som var på väg att vinna världens första jordenrunt-tävling 1969.  Han vänder båten när han rundat Godahopps-udden och seglar flera varv till runt planeten istället de kommande åren. Han känner sig mer och mer i enhet med naturelementen och ser tävlingen som alltmer banal jämfört med vad han kommit fram till och upplevt därute på oceanerna.

"My real log is written in the sea and sky; the sails talking with the rain and the stars amid the sounds of the sea, the silences full of secret things between my boat and me, like the times I spent as a child listening to the forest talk."

Bernard Moitesser lever sina sista år i Franska Polynesien och blir så småningom allt mer engagerad i kampen mot provsprängningarna av kärnvapen i Söderhavet, precis som vår svenske Bengt Danielsson.

Bernard Moitesessier går bort 1994, sjuttio år gammal, och han ligger nu begravd i Bretagne.

Moitessier, l'homme libre (2/2)
by cheri-bibi

“And like a sailor’s knowledge and deep respect for the sea, these people will need to know when to "turn the ship" and when to let go. Skillful in utilizing the "winds of these times", they will have me as their sail." 

Kuan Yin (5-04)

.

Investera i den svarta lådan....

"Some boats seem to be more seaworthy than others. They survive storms unscathed where others get into serious trouble. Is this just luck? No, it's work.

Every boat has an invisible black box that stores good-luck points. You earn a point every time you check the rigging before setting sail. You earn points for taking a shore bearing after you've anchored. Points pile up when you change the engine oil on time and buy new batteries for the GPS. 

In short, every seamanlike precaution you take, every little bit of maintenance or checking you do, especially on dark rainy nights when you'd rather be in your bunk, every bit of pre-planning on the chart, earns another point.

In times of stress, when you're caught in a storm and you've done all you physically can, the points are cashed in as protection. You can't control their withdrawal. They withdraw themselves as needed.Boats that have no points in the black box will later be described as "unlucky" and 'unfortunate.' But those with points to expend will survive the same conditions.

The black box will take care of you. 

All you need to do is keep it topped up. "

ur en artikel i Small Crafts Advisor

.

Vem vill inte ha en Flicka ?

Detta måste vara den finaste midget-cruisern som skådats. Pacific Seacrafts tjugofotare Flicka, konstruerad 1972. 

En båt för oceaner trots sin litenhet, endast två fot större än min Hurley. Den är som en Havsfidra som drabbats av design.

Tyvärr har jag hittills inte funnit någon med en prislapp under tjugotusen dollar, och dom finns nästan uteslutande i USA.

.

 

Mer segel än i hela vår marina

Jag brukar inte bli imponerad av båtar vars förtöjningslinor är ungefär lika stora som min sittbrunn, men detta tycker jag är vackert.

Hon dansar fram drömlikt över havet. Se hur stäven liksom bara mjukt men bestämt flyttar undan enorma vattenmassor utan att tappa fart, totalt i samklang med sitt element.

Dessutom är det betydligt bättre ur ett ekologiskt perspektiv att människor fraktar sig själva över Atlanten på det här viset än att dom flyger. Undrar hur det känns att segla en sådan här jättebåt?  Om man tappar kontakten med vattnet och själva närvaron....eller om det gör upplevelsen större?

Om nån skulle känna sig sugen i sommar så kostar hon 400,000 $ , dvs nästan fyra miljoner kronor per vecka att hyra...

" But the ship, the immortal ship! O ship aboard the ship!
Ship of the body, ship of the soul, voyaging, voyaging, voyaging "

Walt Whitman