torsdag 18 juni 2009

Mindful sailing






Min förra båt, döpt av en dansk tidigare ägare, hette Prana. Namnet Prana, som betyder livskraft på sanskrit, är ju ett centralbegrepp i vedanta och även inom buddhismen, och jag undrar fortfarande vem denne märklige danske seglare är som namngav mitt lilla skepp.  Ännu märkligare är att den engelska segelbåt jag ägde dessförinnan, var döpt till Rawalpindi ! 



I den pakistanska staden Rawalpindi kan man se och uppleva de äldsta buddhistiska lämningarna i Asien. Och på något sätt så kunde denna lilla midgethavskryssare tolkas som en buddistisk karaktär, bärande ett slags stoiskt lugn. 
Även i den mest grova havssjö och hårda kuling seglade hon fram till synes oberörd trots sin litenhet . När jag vid den tiden läste på om buddhismens förhållande till hav och oceaner fann jag en boddhisattva. Alltså, ungefär ett skyddshelgon, för att tala i västerländska termer. Hon hette Kvan Yin och dök upp på 900-talet i Kina i buddistiska och taoistiska strömningar. Hon är ,  "...the patron of all sailors, a godess of compassion and invokating vegetarianism and often depicted as sitting alongside the Buddhas..." ! 

Och segling omfattar ju i sig ett slags  "mindful perspective",  för är man inte närvarande i det man gör i nuet så kan det verkligen gå åt pipan, med besked. 
Man seglar faktiskt bokstavligen med livet som insats långt därute i det stora blå. Och själva kärnan i seglande är ju på nåt sätt en förhöjd och fördjupad närvaro. 
Sen kan man ju i och för sig segla på alla möjliga sätt, som t.ex den svårt berusade man som en natt förra hösten kryssade fram och tlllbaka utan lanternor i hamnen här nere bland Danmarks-färjor och containerfartyg. Han var så vältankad när kustbevakningen till slut fick stopp på honom att han fick lyftas över relingen. Eller så kan man segla som de som ligger i Smögen i juli i hyrda lyxiga Bavaria 42:or, och som i hyrkontraktet skrivit på och lovat att dom inte ska lämna hamn!

I USA finns den rolige och zenbuddhistiske seglaren ZENZEKAI och hans blogg, och flera legendariska långseglare beskriver ett buddhistiskt förhållningsätt i deras berättelser.  
Som t.ex James Baldwin som seglat många varv runt jorden sedan 1981. Han blir så fylld av vördnad för planeten och haven när han seglar och mediterar sig över världshaven de första åren, att han slutar t.o.m. fiska för att inte göra skada något levande. Här är han på sin Triton 32:a "Atom". 


En annan legendar och andlig filosof är ju Bernard Moitesser som var på väg att vinna världens första jordenrunt-tävling 1969.  Han vänder båten när han rundat Godahopps-udden och seglar flera varv till runt planeten istället de kommande åren. Han känner sig mer och mer i enhet med naturelementen och ser tävlingen som alltmer banal jämfört med vad han kommit fram till och upplevt därute på oceanerna.

"My real log is written in the sea and sky; the sails talking with the rain and the stars amid the sounds of the sea, the silences full of secret things between my boat and me, like the times I spent as a child listening to the forest talk."






Bernard Moitesser lever sina sista år i Franska Polynesien och blir så småningom allt mer engagerad i kampen mot provsprängningarna av kärnvapen i Söderhavet, precis som vår svenske Bengt Danielsson.
Bernard Moitesessier går bort 1994, sjuttio år gammal, och han ligger nu begravd i Bretagne.







“And like a sailor’s knowledge and deep respect for the sea, these people will need to know when to "turn the ship" and when to let go. Skillful in utilizing the "winds of these times", they will have me as their sail." 

Kuan Yin (5-04)


.