Till slut gav jag upp försöken att kryssa mig ut ur fjorden när sjön började bygga och jag vände och insåg att jag fick glömma min ritual. Som alltså numera är ett rejält yoga-pass på fördäck, medan autopiloten styr, vid varje seglats. Men det var som sagt bara att glömma den här dan. A man's gotta do what a man's gotta do. Och det var att styra båten idag, autopiloten hade inte en chans.
Fiskljusen spejade som vanligt från lilla fyren när jag passerade, den är fantastisk, och lika fantastiskt är att fiskljusarna är tillbaka igen nu efter alla år av miljöskador från tungmetaller som gjorde att deras ägg blev för tunna. Men naturen har reparerat sig efter att industrin sanerades från utsläpp av dessa gifter, och det gick fort för många rovfåglar att komma tillbaka. Om vi väljer att ta ekologiska hänsyn så kan naturen helas. Kanske mycket snabbare och mer fullständigt än vad vi tror. Jag blir jävligt glad av allt detta och fiskljusen är både mäktig, vacker och en påminnelse om att det aldrig är kört.
."The sail, the play of its pulse so like our own lives: so thin and yet
impatient when least effective."
-Henry David Thoreau
.
