Om sjörök och närvaro

Sjörök, flodsegling och välsignelsen av en fungerande fotogenvärmare. 
Tre dagar i oktober av stadig nordväst, ett hav som liksom saktar ned sin andning, och en tillvaro som tydliggör skillnaden mellan ensamskap och isolering. För därute finns ingenting av främlingskap, eller känslor av att vara avskuren.

Till sjöss så här års möter man få andra båtar, men desto mer av fåglar, sälar, och en naturens stillhet som likväl vibrerar av närvaro och liv. 
Framförallt så möter man ju sig själv. Och får tid, för livet därute tar ingen tid. Det ger tid, mycket tid, och skapar ett mellanrum där deadlines, hets och stress bleknar bort som ett fata morgana mot horisonten. 

Uppmärksamheten skärps, närvaron ökar, pulsen går ner och plötsligt finner man att man är, inte att man gör. Och att man glömt konsten att vara, och då sker en fundamental förskjutning av själva livsperspektivet. Man börjar se, inte titta. Och man börjar lyssna, inte bara höra.






Och då och där blir den lite märklig, den där komplexa tillvaron i land, där man finner sig själv i kyldisken på Ica Maxi  och förväntas välja mellan tjugotvå sorters yoghurt. Det där livet som påstår sig ha något med frihet att göra. Där förutsättningen att jag ska kunna köpa ännu en 46-tums tv eller resa all inclusive till Thailand ytterligare en gång i år är en oavbruten rovdrift på naturen och att jag kanske tvingas lägga in en växel till när det gäller arbete.

Hur definierar man civilisation ? Är det civiliserat att tillbringa tre timmar i en bilkö varje dag svärandes ?
När ska vi reda ut ut skillnaden mellan begär och behov ? "At sea I learned how little a person needs, not how much ”, som världsomseglaren Robin Lee Graham skrev en gång. 

____________

Nu, efter ett par dagar i det stora blå, ska hon upp, S/Y Varuna. Upp på varv där jag ska förbereda, renovera, bygga om och snygga upp. 

Och när jag angör hamnen vid det lilla varvet efter ett par sjömil per motor uppför floden, så inser jag att det kommer att bli rejält knepigt att lägga till vid den yttre bryggan i fyra knops motström. Så just då jag närmast sladdar detta fyra tons skepp mot bryggnocken står det plötsligt en äldre man där och hugger förtampen och skickligt bromsar in båten och gör fast. Han ler brett, nickar och säger .. " - det får nog bli en kaffe på det där va ? ". Också uppstår det där samtalet, med tillhörande kaffe.  Samtalet om vindar och hav. Om minnen och tid.  Och vi säger ingenting om tjugotvå sorters yoghurt, tvåhundra tv-kanaler, eller timmar i bilköer. Ingenting.

" We can never have enough of nature ” 

― Henry David Thoreau

My own nomadic ecotopia at sea

"I am a citizen of the most beautiful nation on earth, a nation whose laws are harsh yet simple, a nation that never cheats, which is immense and without borders, where life is lived in the present. 
In this limitless nation, this nation of wind, light, and peace, there is no other ruler besides the sea."

- Bernard Moitessier






Hejdå gråa småborgerliga småstad, och hallå nomadliv i det stora blå !
Det blev ingen Sunrise, det blev en Nardus. Efter vintern flyttar jag in !  I min nya begagnade fina havskryssare. Tio meter och fyra ton.  Nu ska den renoveras och byggas om...
Akterkabin skall skapas, toaletten skall byggas ut, elkablar skall dras om, solceller, vindsnurra installeras..etc.
Ett fungerande värmesystem finns redan, en Wallas med tre utblås runt om i båten. Dessutom skall fem oljefyllda element monteras, ett i förpiken, ett i salongen och ett på var sida akterut. En avfuktare står på inköpslistan också, efter vad jag sett av åretrunt-boende på båtar...

Nytt enklare, mer ekologiskt liv. Med fördelen att ständigt få befinna sig till havs. 
_________

“Twenty years from now you will be more disappointed 

by the things that you didn't do than by the ones you did do. 

So throw off the bowlines. Sail away from the safe harbor.

Catch the trade winds in your sails. Explore. Dream. Discover.” 

 Mark Twain

En sommar till sjöss !

Äntligen hände det !  Efter två-tre års sura, kalla, regniga somrar bäddades Västkusten in i en närmast tropisk solig famn. Under en hel månad seglade vi i fina, oftast nordliga och nordvästliga, ljumma vindar och badade dagligen i tjugo-gradigt vatten. När vi till slut klev upp på land för en tur hem till tvättmaskinen upptäckte jag att vi knappt hade förbrukat några kläder, vi hade tillbringat veckor i shorts och badbyxor. 

Nu är jag inte den som tycker att yttre omständigheter som väder och vind ska definiera temperaturen på humöret, men denna sommar impregnerade nog oss alla med ljus, värme och hopp. Eftersom S/Y Pranas favoritgren inte direkt är kryss, så gick vi oftast dit vinden blåste, och inga långa turer. 

Faktum är att vi seglat några hundra sjömil, men bara mellan Björkö i norra skärgården ner till Hallandskusten. Och lika mycket bryggsegling som tid ute till sjöss. 

Och tid i havet, oavsett var, är det som börjar få en närmast manisk prioritet för mig, en allt mer tilltagande besatthet av att få vara ombord, vara en del av det stora blå. 

Märklig paradox att  en relativt begränsad tillvaro "instängd" på en båt kan skapa den enorma frihetskänslan.

Att ständigt under en månad vara i kontakt med naturen, vinden, vattnet...och jag vill bara ha mer !  

Världens bästa lilla seglarcrew !

Racing mot A och K:s nyinköpta.  Junker vs IF  0-1....

Möte i monsunen...i snobbbrännan dök M upp med sin fina H-båt.

Efter vinterns renoveringsprojekt av ruffen.

I spegelns ljus

Mirror.  M för Mirror, inte Mariestad. När jag var tretton och lärde mig segla av en kvinnlig tävlingsimmerska och seglare som jag var smygkär i, så trodde jag att M:et i seglet betydde Mariestad. Det var nämligen Vänern, detta lilla innanhav, som gjorde mig för evigt besatt av vatten, sjöar och hav. Mirrorjollen var en liten ettrig 16-fotare som tog oss runt en av Europas största sjöar, med 23,000 kobbar och öar. Där, i den glittrande krabba sjön och i underbart vackra skärgårdar, seglade vi fram under sjuttiotalets varma fina somrar och bländande sol.

Jag är osäker vem jag blev mest kär i, den starka trygga tjejen som skotade hem och gick över stag som om hon var genetiskt programmerad att befinna sig på vatten, eller detta lilla skepp med sin fällköl och förmåga att segla in i de grundaste vikarna. Det var nog 1-1 där.
Ända sedan de där somrarna drömde jag om att en gång ha råd att köpa en egen segelbåt, först trettiofem år senare förverkligades dessa tankar.  Trots att hon en gång seglade oss rakt in i närmast stormliknande förhållanden. En näradöden-upplevelse där vi broachade, kapsejsade och jag gick över bord och hamnade under båten. Jag minns det som i ett skimmer hur hon dök ner och räddade mig, hur nära jag var att ge upp därnere i djupet, och hur fantastiskt  det var att dras upp mot ytan i hennes starka armar.
Även om jag seglade andras båtar en del även på åttiotalet, levde den där drömmen om egen seglare kvar som en skavande väl dold men djup längtan. Jag genomled under det decenniet några vidriga längre överseglingar i kuling på Skagerack och i Norge i större båtar, men det, det är en helt annan historia...

Minnen av vatten, hav, sjö. Först under uppväxten i Strömstad, Mariestad, Gotland...
Nej, det är inte vår båt. Båt ingick liksom inte i familjens finansiella ramar. Däremot tycker jag att min t-shirt modell 1972 är grymt snygg. Och Göta Kanal är alltid Göta Kanal.



I look to the sea, reflections in the waves spark my memory. 
Some happy, some sad, I think of childhood friends, and the dreams we had..
-Styx 

.

Sailboat Chainsaw Massacre

På't igen. En oemotståndlig lust att förbättra, göra fint, skapa säkerhet. Den här gången är det ruffen som får sig en fet omgång. Maststöttan, denna stripstång till elände som alltid varit i vägen (dessutom känner jag ingen kvinnlig besättningsmedlem sugen på pole-dance...) är äntligen bortriven. Nu ska den ersättas med en massiv träbåge i taket. Träbågen skall sen stöttas av utbyggt förpiks-skott med kraftiga 2"-reglar.
Dessutom blir det mysigare med riktiga "väggar" i "köket",  och aningen mindre känsla av yoga-pass när det skall sovas i förpiken.
Allt inspirerat av en kreativ dansk som lagt ut bilder på sin ombyggnad.  Snart är det sommar !

T.v dansk smart design. T.h min egen båt förra året efter uppfräschning.


"Förhållandet mellan en man och hans fartyg är en mycket allvarlig historia" 
Joseph Conrad.