MIDGETCRUISING

På sextiotalet kallades Hurley 18 för midgetcruiser. Och den är närmast perfekt skapad för en vuxen man med en treåring och lite packning. Ungefär så. Eller kanske en mindre kvinna med en sjuåring. Eller tre cockerspaniels, en pygmé och en liten flaska tolvårig Bowmore.
Jag och Leon lämnade hamn på måndagen när termometern visade trettiotvå grader. En liten tur i en liten båt till en mycket liten ö med en liten rorsman till hjälp, Leon Sixten Frank.
.
Oceanplurra. Bad i Kattegatt kl 22 måndagen den 28 juli 2008. Det var svårt att sluta.
Havet var milt, varmt och magiskt i skymningen.

.
Första dagen gick vi till Hällesö, först för motor, sedan sakta läns för genuan. Kvällen därute i fjordmynningen var oändligt stilla, så tyst att man hörde sina egna hjärtslag.


.
Andra dagen gick vi till Gottskär. Köpte glass och letade badstrand. Sedan vidare genom fjorden. Leon pendlade mellan rorskulten och datorn inne i ruffen som denna dag visade "Hitta Nemo" samt "Grodan Boll".


.

14 DAGAR och 120 SJÖMIL SENARE

.

Denna bild från inloppet till Kullaviks marina får väl sammanfatta upplevelsen av ett par veckors segling längs Västerhavet och kusten.
Rymd, ljus, hård fysisk ansträngning, meditation, rädsla, njutning och närkontakt av tredje graden med moder natur. Samt fin kamratskap och underbara möten i hamnarna. Det äldre paret som hjälpte oss att förtöja i motvinden på Rörö och omedelbart bjöd på välkomnande whisky, mannen som seglat till Shetland i en Folkbåt, Christian och Ulla på Björkö, Göran och Anna i Kullavik, Cliff och Mary som seglat från New York för trettio år sedan och aldrig återvänt...så många inspirerande, hjälpsamma och ofta äldre människor med massor av tips och erfarenhet.
Fjorton dagar som i subjektiv tid snarare blir som trettio. Märkligt. Alltid denna känsla av att tiden sträcks ut. Som om varje minut inehöll minst det dubbla.


—————————



Small is beautiful. Rawalpindi i fina fiskehamnen Styrsö Sandvik (toaletterna verkade dock importerade från det forna Östtyskland på sjuttiotalet).


—————————



Kommissarie Cleauseu på jakt efter det perfekta segeltrimmet. Hans-Erik avslöjade mig med att ha haft genuan felriggad i ett och ett halvt år och plötsligt ökade Rawalpindi farten med mer än en knop !


—————————



På Hyppeln kom plötsligt Karin inseglande! med kompis familj i en jättevacker träbåt dit vi blev inbjudna på öl och kaffe.


—————————



Nej, det är inte grekiska övärlden, det är Bästkusten, Källö närmare bestämt. Varför flyga runt världen i dessa klimatförändringsdagar när man kan färdas ekologiskt och få ultimata naturupplevelser nästan gratis. Världen är här, livet är nu.


—————————



Liten spri-riggad öppen träbåd över stort vatten.


—————————



Mats visade sig vara rorsman på hög nivå. Sista seglingsdagen tog han flermeters-vågorna runt Onsala Malö med tillbakalutad precision och småpratade lugnt vidare i den samtidiga hårda vinden. Vi surfade på dessa tokvågor och toppade mellan 6-7 knop på läns !




—————————



Cliff 81 år och Mary, tio år yngre och vänner till Christian och Ulla på Björkö. Lämnade USA trettio år tillbaka och har sedan dess befunnit sig i Europa. Jag kunde nog ha suttit i veckor och lyssnat på deras berättelser.


—————————





Jag och H-E försöker lägga till på Bratten, motorn stannar och vi driver mot klippor samtidigt som två skärgårdsbåtar skall gå förbi, H-E ser till att genuan kommer upp och vi räddar oss ut per segel och gör sedan tre nya försök innan motorn till slut startar. Puuh ! De svarta linjerna nertill är vår vingliga färd mellan hamnen och kobbarna.


—————————



Dagen när Mats och jag seglade till Hakefjorden. Inte. Gav upp och blev istället inblåsta på Rörö, vilket passade oss bra.


—————————



Solnedgång över Känsö. Dagen efter seglade vi söderut och jag gick nästan överbord och slog mig rejält när jag skulle ta ner genuan. Lyckade kröka en mantågstötta i kaoset. Enligt grannbåten i Kullavik som angjorde strax efter oss blåste det femton sekundmeter.


—————————



Kapten Knäont i hemmavatten. "Helmer" styr båten genom fjorden medan jag njuter av skymningen.

RIDERS ON THE STORM

Skulle segla norrut mot Lerkil med Helena P som gast, men det som startade med krånglande motor slutade i ett oväder som verkade designat i helvetet. Halvvägs ut i fjorden i pin kryss skulle vi slå. La glatt om rodret och det hände.....ingenting. Rawalpinde bara fortsatte guppa vidare kursstabilt på samma bog ! Okej, roderhaveri i tio sekundmeter är ju inget man upptäcker med större entusiasm, snarare med lättnaden över att man är stödmedlem i SSRS och har akutnumret sittande i rufftaket. Men det visade sig bara att jag glömt dra åt bulten som håller rorskulten...pinsamt.
Hurley 18-båtar kryssar ungefär lika bra som badkaret hemma, så vi bestämde oss för att lägga oss mellan Brokö och Hällesö och laga middag i denna fina naturhamn. Två timmar senare brakade det löst.

Jag har aldrig upplevt en sådan åskstorm och hoppas aldrig att få göra det igen. Att ankaret höll sig på plats känns som ett mirakel i nivå med Jesus återuppståndelse. Det slog ner hundratals blixtar runt båten under de timmar helvetet bröt ut och regnet liknade snarare Västafrika eller monsunen i södra Indien än svensk sommar. Klockan ett på natten ökade plötsligt vinden från fyra sekundmeter ostlig till närmast tjugo inom loppet av ett par minuter. Det tjöt våldsamt i riggen och kändes som någon plötsligt tagit tag i båten och bara skakade och kastade den brutalt, och ljudet var verkligen öronbedövande. Snart slog kölen mot undervattenstenar i den röriga sjön, men vi vågade helt enkelt inte gå ut och ankra om. Trots allt höll ankaret så vi hällde istället i oss rejält med tolvårig Glenfiddich och lyssnade på vackra MP3-låtar. Idiotiskt kanske, men det var (för mig iaf) enda sättet att behålla lugnet.

Vi somnade vid fyra på morronen när allt började lugna ner sig igen och vaknade klockan sju till en alldeles stilla solig morron med bleke på havet. Som om ingenting hänt. Det var bara att doppa den något tunga skallen i havet och lyssna på Doors. Närmare bestämt "Riders on the storm". Kändes passande på nåt sätt.