Denna bild från inloppet till Kullaviks marina får väl sammanfatta upplevelsen av ett par veckors segling längs Västerhavet och kusten.
Rymd, ljus, hård fysisk ansträngning, meditation, rädsla, njutning och närkontakt av tredje graden med moder natur. Samt fin kamratskap och underbara möten i hamnarna. Det äldre paret som hjälpte oss att förtöja i motvinden på Rörö och omedelbart bjöd på välkomnande whisky, mannen som seglat till Shetland i en Folkbåt, Christian och Ulla på Björkö, Göran och Anna i Kullavik, Cliff och Mary som seglat från New York för trettio år sedan och aldrig återvänt...så många inspirerande, hjälpsamma och ofta äldre människor med massor av tips och erfarenhet.
Fjorton dagar som i subjektiv tid snarare blir som trettio. Märkligt. Alltid denna känsla av att tiden sträcks ut. Som om varje minut inehöll minst det dubbla.
—————————
Small is beautiful. Rawalpindi i fina fiskehamnen Styrsö Sandvik (toaletterna verkade dock importerade från det forna Östtyskland på sjuttiotalet).
—————————
Kommissarie Cleauseu på jakt efter det perfekta segeltrimmet. Hans-Erik avslöjade mig med att ha haft genuan felriggad i ett och ett halvt år och plötsligt ökade Rawalpindi farten med mer än en knop !
—————————
På Hyppeln kom plötsligt Karin inseglande! med kompis familj i en jättevacker träbåt dit vi blev inbjudna på öl och kaffe.
—————————
Nej, det är inte grekiska övärlden, det är Bästkusten, Källö närmare bestämt. Varför flyga runt världen i dessa klimatförändringsdagar när man kan färdas ekologiskt och få ultimata naturupplevelser nästan gratis. Världen är här, livet är nu.
—————————
Liten spri-riggad öppen träbåd över stort vatten.
—————————
Mats visade sig vara rorsman på hög nivå. Sista seglingsdagen tog han flermeters-vågorna runt Onsala Malö med tillbakalutad precision och småpratade lugnt vidare i den samtidiga hårda vinden. Vi surfade på dessa tokvågor och toppade mellan 6-7 knop på läns !
—————————
Cliff 81 år och Mary, tio år yngre och vänner till Christian och Ulla på Björkö. Lämnade USA trettio år tillbaka och har sedan dess befunnit sig i Europa. Jag kunde nog ha suttit i veckor och lyssnat på deras berättelser.
—————————
Jag och H-E försöker lägga till på Bratten, motorn stannar och vi driver mot klippor samtidigt som två skärgårdsbåtar skall gå förbi, H-E ser till att genuan kommer upp och vi räddar oss ut per segel och gör sedan tre nya försök innan motorn till slut startar. Puuh ! De svarta linjerna nertill är vår vingliga färd mellan hamnen och kobbarna.
—————————
Dagen när Mats och jag seglade till Hakefjorden. Inte. Gav upp och blev istället inblåsta på Rörö, vilket passade oss bra.
—————————
Solnedgång över Känsö. Dagen efter seglade vi söderut och jag gick nästan överbord och slog mig rejält när jag skulle ta ner genuan. Lyckade kröka en mantågstötta i kaoset. Enligt grannbåten i Kullavik som angjorde strax efter oss blåste det femton sekundmeter.
—————————
Kapten Knäont i hemmavatten. "Helmer" styr båten genom fjorden medan jag njuter av skymningen.
