Digitala eco-nomader till sjöss

Jag gjorde det !  I juni gav jag bort nästan alla mina ägodelar till förmån för skolprojekt i Centralafrika, sa upp lägenheten, sålde bilen och flyttade in på 31 fot havskryssare....  Efter ett långt renoveringsarbete var det dags att ta det stora klivet över bryggkanten ombord på det lilla skeppet. Ett kort steg rent fysiskt, men existentiellt, ekologiskt, utrymmesmässigt och ur bekvämlighetssynpunkt ett jättekliv. Det märkliga i dagen västerländska värld är att alla förändringar där man köper större dyrare bil, bygger ut villan, skaffar ( två?) sommarhus, reser till Thailand flera gånger per år, köper ytterligare en 46-tums TV eller på något annat sätt höjer sin materiella standard, det applåderas alltid, medan att frivilligt bli "fattigare" skapar viss skepsis...

Trots att de flesta idag är medvetna om att den rika världens livstil inte är hållbar varken ur ett socialt, miljömässigt eller globalekonomiskt perspektiv. Många av oss jobbar bokstavligen ihjäl oss, medan andra går sysslolösa år efter år, klyftorna ökar, klimathotet svävar som ett mörkt moln däruppe ovanför en konsumtionskultur som sedan länge gått helt överstyr.
Jag fick nog av detta självspelande piano som fångar oss som flugor in i ett ekorrhjul där det fria, verkligen personliga individuella livsvalet som vi tror oss leva efter, egentligen är en illusion. Tjugotvå olika sorters yoghurt på Ica gör oss inte lyckligare. En ny bil är en mycket kort övergående peak experience.

Genom att flytta ombord köper jag mig tid, köper jag mig fritid, mindre stress, mindre prylar, betydligt mindre energiförbrukning, mycket mindre vattenslöseri....  allt krymper. I retur får jag vara nära naturen oavbrutet, får vara en del av det stora blå som omger och ger liv åt vår planet. Jag får segla, vara i relation till vindar, vågor, fåglar, sol, himmel och ett oändligt hav det mesta av min resterande tid på jorden. Tid att meditera, vila, använda min kropp ( att vara på en båt är i högsta grad ett kontinuerligt fysiskt arbete ).  Kort sagt, jag blir oändligt rik på varande, om än inte på pengar, prylar eller status.


Ombord är det komfortabelt med all som jag ser mig behöva idag... rinnande vatten (endast kallt ), toa, el ( delvis vind/solcellsdrivet system), värme , wifi/internet, TV och telefon. En ihopvikbar cykel skall införskaffas. That's all. Böcker, tidningar, musik etc finns på nätet, jag behöver inte äga något av det.

Allt det här kokar ju ner till varje människas livsmening. Och självklart är ju detta individuellt, jag vill inte moralisera över någon annan människas val av livsstil eller inriktning på tillvaron. Men personligen vill jag inte längre dansa den västerländska kulturens dödsdans, jag vill inte lämna över en jord till mina barn fylld av kemikalie-impregnerad mat, överkonsumtion av alkohol och droger, ett förstört och stört globalt klimat, utrotade djurarter, nedhuggna regnskogar och utfiskade hav fyllda av plastsopor.


Jag skulle önska att vi gemensamt och var och en kommer fram till hur vi med vördnad, ödmjukhet och varsamhet förvaltar en plats i universum som jag anser vara helig. Heligt hav och helig mark. Den är inte vår, vi lånar den bara under vår korta livstid här. Vi lånar den av framtiden, våra barn, barnbarn och kommande generationer. Alla behöver inte flytta till sjöss eller in i en skogskoja. Men alla behöver reflektera på vilket sätt de tänker bidra till en hållbar framtid, eller fortsätta vara en del av ett livsmönster som faktiskt är oerhört destruktivt. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Oavsett om det handlar om att börja köpa ekologisk mat, minskat bilåkande, sopsortering/kompostering, skruva ned sin prylkonsumtion, bo mindre och enklare, skaffa egen el från solceller, byta till separerad toa eller avstå från att flyga korta sträckor...

"Keep close to Nature's heart... and break clear away, once in awhile, and climb a mountain or spend a week in the woods. Wash your spirit clean. "

John Muir